Titel: The Blade itself
Originaltitel: The Blade itself
Serie: The first Law #1
Författare: Joe Abercrombie
Utgivningsår: 2007
Förlag: Orion Publishing Group
Sidor/tid: 22 timmar 15 minuter
Genre: Grim dark Fantasy
Språk: Engelska
Ljudbok
Inläsare: Steven Pacey
Handling:Inquisitor Glokta, a crippled and increasingly bitter relic of the last war, former fencing champion turned torturer extraordinaire, is trapped in a twisted and broken body - not that he allows it to distract him from his daily routine of torturing smugglers. Nobleman, dashing officer and would-be fencing champion Captain Jezal dan Luthar is living a life of ease by cheating his friends at cards. Vain, shallow, selfish and self-obsessed, the biggest blot on his horizon is having to get out of bed in the morning to train with obsessive and boring old men. And Logen Ninefingers, an infamous warrior with a bloody past, is about to wake up in a hole in the snow with plans to settle a blood feud with Bethod, the new King of the Northmen, once and for all - ideally by running away from it. But as he's discovering, old habits die really, really hard indeed... ...especially when Bayaz gets involved. A bald old man with a terrible temper and a pathetic assistant, he could be the First of the Magi, he could be a spectacular fraud, but whatever he is, he's about to make the lives of Glotka, Jezal and Logen a whole lot more difficult ...
Mina åsikter:Uppläsare: 5/5
Karaktärer: 4/5
Handling: 3/5
Världsbygge: 4/5
Intressant: 3/5
Mitt nöje: 4/5
Snabb sammanfattning av vad jag tyckteBoken är som en 22 timmar lång introduktion till världen och karaktärerna. Det tar ett tag innan jag hänger med i vem som är vem, var de är, men frågan varför kommer jag aldrig riktigt fram till. Det är först i slutet, de allra sista sidorna som boken får en riktning.
Det är alltså karaktärerna som driver boken framåt och egentligen händer det väl inte så mycket, från början är det segt. Men ju mer figurerna mejslas ut desto intressantare blir det, man får helt enkelt ha en del tålamod innan man kommer dit.
Jag måste erkänna att jag nästan gav upp ett tag när jag inte kunde särskilja vem som var vem, men jag är glad att jag hängde kvar. Känslan när boken var över var ändå att det är en 4 i betyg och att jag faktiskt är sugen på nästa bok i serien.
Världen är en klassisk fantasyvärld av medeltidskaraktär och det är skitigt, grymt och ganska hopplöst rätt igenom. Karaktärsgalleriet består av är osympatiska typer som har det mer eller mindre tufft. Jag tror genren kallas Grim Dark på engelska men det är inte utan en viss mörk humor som den här boken är skriven.
Det skulle kunna vara långtråkigt och oläsbart, men på något sätt lyckas det bli bra iallafall och nästa bok ligger redan i bokhyllan. Måste också tillägga att inläsaren gör ett fenomenalt jobb med att få karaktärerna att växa