torsdag 10 december 2020

De sju morden på Evelyn Hardcastle, Stuart Turton

Titel
: De sju morden på Evelyn Hardcasle
Originaltitel: The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle
Serie: -
Författare: Stuart Turton
Utgivningsår: 2018
Förlag: Modernista
Sidor/tid: 508 sidor
Genre: deckare, thriller
Språk: Svenska


Handling:
På det ensligt belägna lantgodset Blackheath har tiden hakat upp sig. Gång på gång upprepas här en och samma dag dagen då släkten Hardcastle med vänner samlas till maskeradbal och då någon mördar dottern Evelyn, nyss hemkommen efter nitton år i Frankrike. Kväll efter kväll går hon samma öde till mötes och varje gång kommer Aiden Bishop för sent för att rädda henne. Det enda sättet att bryta cirkeln är att besvara den gäckande frågan: Vem mördade Evelyn Hardcastle? Problemet är att varje gång dagen börjar om på nytt vaknar Aiden upp i en ny kropp, som någon av dem som var på plats under mordkvällen. Han har bara ytterst vaga begrepp om vem han själv är men en sak blir snart mycket tydlig: någon är fast besluten att hålla honom kvar på Blackheath för evigt.

Mina åsikter:
Karaktärer: 5/5
Handling: 5/5
Världsbygge: 5/5
Intressant: 5/5
Mitt nöje: 5/5

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte:
Den här boken alltså... vart börjar man? Boken kan kännas förvirrande och krånglig. Jag hade inte kunnat lyssna på den, då hade jag nog inte hängt med i alla svängar. Det var en sån där bok där man behöver gå tillbaka och kolla, vem är vem och hur var det nu igen. Listan med karaktärer och kartan i början av boken var ovärderlig för att ha koll.

Men detta är en riktigt bra pusseldeckare, där man bara får små små bitar av helheten, som man kontinuerligt försöker få ihop till en begriplig världsbild. Att få alla dessa karaktärer och tidslinjer att klaffa måste krävt rejält av författare. Stämningen och atmosfären som han lyckas sätta över stället är helt i min smak, med det lite kusliga och nedgångna godset långt ute på landsbygden, mitt i en skog. Jag älskar hur Turton använder språket när han berättar och kan bara hålla med alla de som hyllar denna boken.

I och med att man får följa flera olika karaktärer under samma dag, lär man känna både karaktärer och miljöer väl tillslut, även om man känner sig helt blind från början av boken. Genialiskt tycker jag och kan helt förstå referenserna till Agatha Christies pusseldeckare, även om den här har ett helt eget grepp.

⭐⭐⭐⭐⭐

2 kommentarer:

  1. Visst var den bra! Men jag håller med dig om att det var förvirrande ibland. Precis som du var jag tvungen att kolla i personförteckningen en massa gånger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, jag tackar och bockar för tipset! :)

      Radera