Hypade böcker jag inte tyckt om

Ibland ser man ju böcker överallt och tänker att den här måste jag ju läsa, bara för att få se vad alla pratar om. Men bara för att en bok syns överallt och många gillar den behöver det ju inte betyda att man själv uppskattar den lika mycket. 

Ofta är det så att jag får så höga förväntningar, att boken inte kan nå upp till dessa och jag blir besviken. Här kommer några sådana böcker som det känns som att alla andra gillar, men inte faller mig i smaken.

Hjärtlinjer, Brit Bennett

Den här boken verkar väldigt många tycka om. Den handlar om två tvillingsystrar som rymmer hemifrån. En av systrarna inser snart att hon har så ljus hud att hon kan misstas för en vit kvinna och väljer att glömma sitt förflutna och sin familj och leva som vit. Den andra systern gör helt andra val. Man får följa dem från tonåren upp till de är vuxna och lever egna liv. Boken behandlar fördomar från båda sidor i ett samhälle där hudfärg spelar alltför stor roll. 

Som tonåringar rymmer tvillingsystrarna Desiree och Stella Vignes till New Orleans. Där inser Stella för första gången att hennes hud är så ljus att andra människor kan ta henne för vit. Så snart hon upptäckt kraften i den förklädnaden finns ingen återvändo.

Tjugo år senare lär två unga kvinnor känna varandra i 80-talets Los Angeles. På ytan har de inte mycket gemensamt, men de delar samma rötter.

Jag tyckte att premissen var intressant, men hade svårt för hur det berättades. Jag kunde inte leva mig in eller engagera mig alls för deras liv. Jag tycker bättre om när det berättas på ett sätt där jag kan få vara med och uppleva det de upplever och känna det karaktärerna känner, jag tyckte inte jag kunde det här. Tillslut pressade jag mig igenom den bara för att den skulle ta slut och jag kunde börja på något annat. Så inget för mig alltså.

Min mörka Vanessa, Kate Elizabeth Russell

Den här boken alltså. Den får mig att må riktigt dåligt. Den handlar om en tjej som hamnar i ett sexuellt förhållande med sin mycket äldre lärare. 

”När Strane och jag träffades var jag femton och han fyrtiotvå.”
Vanessa är en kvinna i trettioårsåldern som lever ett lagom framgångsrikt liv. En dag läser hon i tidningen om en lärare som har förgripit sig på sina elever. En av flickorna har trätt fram och berättat om sina upplevelser. Artikeln leder till fler reportage om läraren Jacob Strane och tidningarna antyder att det finns många fler unga kvinnor som har utsatts. Vanessa följer bevakningen med hjärtat i halsgropen. Hon stalkar den unga kvinna som satte igång drevet mot läraren, följer hennes rörelser på sociala medier. Samtidigt får Vanessa sms från Jacob som undrar hur hon mår.

Den här boken hyllas lite varstans och jag vill bara glömma att jag någonsin läst den. Så obehaglig och äcklig tyckte jag den var.

Det här kommer göra ont, Adam Kay 

Den här boken såg jag beskrivas som en bok där man kunde skratta högt av, för att den var så dråplig. Och visst fanns det vissa partier som kunde kännas roliga, tills man kom på att det faktiskt var riktiga människor i väldigt utsatta situationer han berättade om. Då kändes bara boken förnedrande och sorglig.

På nätterna får man som AT-läkare ansvaret för samtliga patienter på sjukhuset. Man styr skutan på egen hand. En skuta som är helt enorm, och står i lågor, och som man inte fått några egentliga instruktioner om hur man seglar.När Adam Kay som nybakad läkare tillträder sin AT-tjänst i London börjar ett minst sagt utmanade yrkesliv. 97-timmarsveckor, beslut på liv och död, en ständig ström av kroppsvätskor och sämre betalt än parkeringsmätaren utanför sjukhuset. Det här kommer att göra ont består av hans dagboksanteckningar, hisnande bakom-kulisserna-vittnesmål som får läsare att ömsom skratta, ömsom gråta. Här finns hysteriskt roliga reflektioner, märkliga patientfall, hjärtskärande öden och oroväckande många främmande föremål på fel ställen.Boken är också ett nödrop inifrån ett krisande sjukvårdssystem, och en gripande skildring av ett läkarliv som en dag blir för mycket.Adam Kay är en brittisk före detta läkare. Han är i dag verksam som stå-upp-komiker och författare.

Vargasommar, Hans Rosenfeldt 

Denna boken fastnade jag bara inte för, vilket är tråkigt då jag älskat mycket annat som Hans Rosenfeldt har gjort.

En död varg. En blodig gänguppgörelse. En kvinnlig lönnmördare. På ett par dygn vänds tillvaron upp och ner i Haparanda och polisen Hannah Wester förstår att detta inte blir en sommar som alla andra.

En varg hittas med rester av en människa i magen. Den avlidne tycks ha överlevt en blodig massaker i Finland. Hur och varför hamnade han i skogen utanför Haparanda? Polisen måste vända på alla stenar för att ta reda på vad som hänt. Tiden är knapp, det finns andra som är minst lika intresserade. Som ryska Katja.

Plötsligt blir den lilla gränsstaden platsen för en kedja av brutala händelser som är värre än något Hannah Wester och de andra vid Haparandapolisen kunnat föreställa sig.

The Gilded Wolves, Roshani Chokshi 

Den här boken är för det första riktigt vacker, för det andra såg jag den överallt ett tag av människor som var helt till sig över denna bok om en grupp tjuvar som gjorde kupper.

Paris, 1889: The world is on the cusp of industry and power, and the Exposition Universelle has breathed new life into the streets and dredged up ancient secrets. In this city, no one keeps tabs on secrets better than treasure-hunter and wealthy hotelier, Severin Montagnet-Alarie. But when the all-powerful society, the Order of Babel, seeks him out for help, Severin is offered a treasure that he never imagined: his true inheritance. To find the ancient artifact the Order seeks, Severin will need help from a band of experts:An engineer with a debt to pay. A historian who can't yet go home. A dancer with a sinister past. And a brother in all but blood, who might care too much.Together, they'll have to use their wits and knowledge to hunt the artifact through the dark and glittering heart of Paris. What they find might change the world, but only if they can stay alive.

Tyvärr tyckte jag den var sååå tråkig och eftersom den var så hypad, blev ju besvikelsen ännu större.

Familjen Bridgerton - En annorlunda allians, Julia Quinn 

Den här serien ser man ju överallt. Jag har läst den första boken och tyckte den var lite fjantig och innehöll för mycket intima scener som jag inte ville vara med i. Den hade kunnat falla mig i smaken egentligen, men för mig gick den över gränserna över vad klarar i "romantik" så att det kändes mer som tantsnusk. :)

Daphne Bridgerton är både smart och vacker – ändå blir hon bara uppvaktad av män hon inte vill ha. Men när broderns bästa vän, Simon Basset, kommer till London förändras allt. Tillsammans kommer de på en elegant plan - en fejkad förlovning dem emellan kan göra rätt typ av friare intresserade av Daphne, och hålla alla äktenskapstokiga societetsmödrar borta från Simon.

Men mitt i alla baler, promenader och båtturer, är det svårt att hålla reda på vad som är en bluff och inte. Och att hålla sina egna känslor i schack, visar det sig.

Normala människor, Sally Rooney 

När det gäller den här boken verkar jag vara i minoritet. Jag tyckte verkligen inte om den här boken. Jag var irriterad på karaktärerna, på skrivsättet och hoppandet i tid och fattade inte alls grejen med den här boken. Det är nästan så jag känner mig lite utanför.

Connell och Marianne växer upp i samma småstad. Han är en populär fotbollskille, hon rik men ensam. De börjar prata, snart ligger de med varandra, kort därefter gör de slut. Så fortsätter det, hela vägen till universitetet i Dublin. Där är rollerna plötsligt omvända: Marianne omges av människor som vill vara henne nära medan Connell sluter sig inåt. Rooney skildrar livet som det levs just nu. "Normala människor" är en roman om kärlek, klass och makt, och om hur en person kan förändra en annan människas liv.