Jerusalem, Selma Lagerlöf

Titel: Jerusalem
Serie: Jerusalem #1-2
Författare: Selma Lagerlöf
Utgivningsår: 1901
Förlag: Bonnier Pocket
Sidor/tid: 592 sidor
Genre: Klassiker
Språk: Svenska

Handling:
Jerusalem är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar en socken i Dalarna – en handfull familjer följer kallelsen och beger sig till det heliga landet medan andra väljer att bli kvar på sina gårdar. Med starka färger och i dramatiska konflikter gestaltar Selma Lagerlöf här de teman som går djupast i hennes författarskap: trons makt och kärlekens förunderliga vägar. Jerusalem publicerades 1901 och 1902, här är de båda delarna samlade i en volym.

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte
Den här boken har fått ta sin tid. Efter lunch på vardagar brukar jag ta en kopp kaffe och då har denna boken fått vara mitt sällskap. Vilket innebär att det bara har blivit ett kapitel eller två i taget. Det verkar ha passat både mig och boken, då läsningen varit en njutning och något att se fram emot varje dag. När man läser om en hel släktkrönika kan det nog också vara på sin plats att låta det få ta sin tid. Nu består denna boken egentligen av två böcker, så den är ganska tjock, vilket innebär att det tog ett tag att komma igenom den. Men det var helt okej. Jag gillade den, det kanske jag inte hade gjort om jag plöjt igenom den via Storytel samtidigt som jag pysslade med annat.

Egentligen händer det inte så väldigt mycket i byn i Dalarna, utan man får en grundsyn på byn och om vardagen där, vem som gifter sig med vem osv. Mycket utgår från Ingemarssönerna på Ingemarsgården där allt är som det har varit. När någon sedan kommer och skapar oreda i den vanliga lunken blir det inte lätt. 

Språket är lite gammalmodigt men förhöjer känslan av det historiska perspektivet av boken. Det är dock inte så krångligt att det förstör läsflytet utan känns charmigt. Men jag läste vissa bitar för min tonårsdotter och hon tyckte språket var lite svårare.   

Jag gillar att läsa om livet i Dalarna och karaktärerna där, när de sedan vallfärdar till Jerusalem tycker jag det går lite trögare. Där blir det så väldigt frireligiöst och inte så mycket mer. Kulturkrockarna och aklimatiseringen till allt det nya är trots allt intressant att läsa om.

Allt som allt känner jag mig väldigt nöjd över läsningen. Dels att jag äntligen har läst en hel bok av Selma Lagerlöf, men också för att jag INTE tyckte den var tråkig, kvinnoförnedrande, dålig eller bara full utav elände, vilket är några av fördomarna jag har om Svenska klassiker. Ibland är det skönt att ha fel. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av Selma.