Järnprinsessan, Julie Kagawa

Titel: Järnprinsessan
Serie: The Iron Fey#2
Författare: Julie Kagawa
Utgivningsår: 2010
Förlag: Halequin AB
Sidor/tid: 382 sidor
Genre: Fantasy, Unga vuxna, Feér, Paranormal Romance
Språk: Svenska

Handling:
Ett löfte till en prins fick mig att återvända till landet Aldrig och nu är jag fånge vid Vinterhovet. Tiden här fungerar inte som i den vanliga världen och kanske visar det sig, när jag tar mig härifrån, att hundra år har gått och att min familj och mina vänner är döda sedan länge. Tanken skrämmer mig, men jag kan inte låta bli att undra. Dessutom verkar ett krig mellan Sommaren och Vintern oundvikligt och jag står mittemellan två dödsfiender.

Jag heter Meghan Chase och det här är min berättelse.Till hälften alvprinsessa, till hälften människa, har Meghan aldrig platsat någonstans. Övergiven av Vinterprinsen som hon trodde älskade henne är hon nu Vinterdrottningens fånge. Samtidigt som det drar ihop sig till krig mellan Sommarhovet och Vinterhovet, inser Meghan att den verkliga faran kommer från Järnhovet varelser bara hon och hennes frånvarande prins har sett. Men ingen tar henne på allvar. Och vad värre är: Meghans alvkraft har blivit fråntagen henne och hon är fast med bara sin list till hjälp. 

Att lita på någon vore dumdristigt att lita på någon som tros vara en förrädare ännu dummare. Men trots det kan Meghan inte undvika de längtansfulla viskningarna i hennes alltför mänskliga hjärta.

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte

Ärligt talat, den här berättelsen är lite naiv och fånig. Många klyschor och tramsiga koversationer. Men jag är underhållen och jag läser snabbt igenom boken. Men hur jag kunde tycka det var så bra första gången jag läste boken går över mitt förstånd. Min boksmak har kanske förändrats lite på de senaste 10-15 åren. 

Återigen är det mycket resande, inte lika mycket som i första boken men ändock för mycket. Mycket löser sig också alldeles för lätt. Meghan gråter mycket och Ash grymtar och blänger mycket. Puck är den stabila vännen som försöker hålla humöret uppe och Grimalkin, katten, dyker alltid upp i rätt läge.

Boken (min version) har en hel del felstavningar som stör under läsningen. Jag som inte ens brukar se sånt kan inte annat än störa mig när jag får lägga tid på att fundera vad det är de egentligen menar. Men annars är det ju ändå kul läsning om inte annat för nostalgins skull, så det är bara att ge sig på bok tre på en gång.

Du kanske också vill läsa om:

Kagawa Julie Järnkonungen (The Iron Fey #1)

Kagawa Julie Talon, (Talon #1)

Maas Sarah J. A Court of Thorns and Roses, (A Court of Thorns and Roses #1)