For the Wolf, Hannah Whitten

Titel: For the Wolf
Serie: Wilderwood #1
Författare: Hannah Whitten
Utgivningsår: 2021
Förlag: Orbit
Sidor/tid: 430 sidor
Genre: Fantasy, YA
Språk: Engelska

Handling:
For fans of Uprooted and The Bear and the Nightingale comes a dark fantasy novel about a young woman who must be sacrificed to the legendary Wolf of the Wood to save her kingdom. But not all legends are true, and the Wolf isn't the only danger lurking in the Wilderwood.

As the only Second Daughter born in centuries, Red has one purpose-to be sacrificed to the Wolf in the Wood in the hope he'll return the world's captured gods.

Red is almost relieved to go. Plagued by a dangerous power she can't control, at least she knows that in the Wilderwood, she can't hurt those she loves. Again.

But the legends lie. The Wolf is a man, not a monster. Her magic is a calling, not a curse. And if she doesn't learn how to use it, the monsters the gods have become will swallow the Wilderwood-and her world-whole.

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte

Den här boken är full av flera olika sagoteman, skönheten och odjuret är nog den som är tydligast och boken är också mycket riktigt en retelling av just den sagan. Vi har en prinsessa som är andra dottern vilket innebär att hon skall offras till Vargen på sin 20års dag. Vi har en magisk skog som inte låter någon annan komma över gränsen in i skogen än andra dottern. Vi har "Vargen" som bor i den förtrollade skogen, som det går många myter och berättelser om, inga av dem särskilt trevliga.

Boken tar en stund att komma in i och världen växer långsamt. Som läsare får man bara små portioner information under tiden som spänningen stegras. Det är en bitterljuv läsning, man vill veta mer men det är ändå något härligt i det långsamma tempot. Naturligtvis byggs boken upp som ett crescendo inför en final där man nästan inte hinner med. Världen är grym och det är en hel del blod och våld. 

Karaktärerna är spännande och inte helt enkla. Man förstår var de kommer ifrån och att de gör sitt bästa utifrån förutsättningarna de har, men det betyder inte att man alltid håller med i det de gör. De känns komplexa på ett bra sätt. Om man tänker på att berättelsen påminner lite om Skönheten och Odjuret är det naturligt att dra slutsatsen att det kanske blir lite kärlek tillslut och precis som i ovannämnda saga har jag lite ont av åldersskillnaden mellan sagda kärlekspar. Jag får aktivt anstränga mig att tänka bort den under tiden jag läser.

Allt som allt var det en härlig sagostund där jag kunde bli helt uppslukad.