Tusenårsriket, Tonny Gulløv

Titel: Tusenårsriket
Serie: Tusenårsriket #1
Författare: Tonny Gulløv
Utgivningsår: 2016
Förlag: NoNa Ljudbok
Sidor/tid: 19 timmar 57 minuter
Genre: Historisk roman, Vikingar
Språk: Svenska

Ljudbok
Inläsare: Stefan Sauk

Handling:

Året är 937 och Britannien härjas ännu en gång av danernas plundringståg. Ulv, en uppkäftig och hetlevrad yngling från Cumbria, blir tagen som träl och fastkedjad vid en årbänk på skeppet Havsormen. Där lär han känna den gigantiske mannen Ymer. För att öka Ulvs chanser att överleva bland de hårdföra männen från norr försöker Ymer förgäves få fason på honom, men Ulv vägrar att acceptera livet som träl, vilket nästan kostar honom huvudet­. För danerna har en olycklig vana att gå från ord till svärdshugg …

Genom huvudpersonen, Ulv Palnatoke, berättas den tusenåriga och dramatiska historien om de tre legendariska kungarna Gorm den Mäktige, Knud Gormsøn och Harald Kongesøn, i dag mera kända som Gorm den Gamle, Knud Dana-Ast och Harald Blåtand.

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte

Den här boken köpte jag för att ge bort till en person som gillade Jan Guillous Arn-serie. För att kunna diskutera boken med personen ifråga valde jag att lyssna igenom den. Jag gillade också serien om Arn när den kom ut och kan förstå liknelsen mellan dessa serier. Men jag kan känna att där Guillou lyckades i sitt berättande kanske jag känner att Tonny inte nådde samma nivåer. 

För det första var denna boken otroligt seg att komma in i och det var rätt tradigt enligt min mening fram tills huvudkaraktären Ulv skaffade några vettiga relationer, då började det hända lite mer och inte bara bli ett platt berättande av händelser. För det andra är Ulv ett riktigt "mögsvin", en riktigt skitstövel på ren svenska och jag tycker så illa om honom att jag inte bryr mig om att han misshandlas och utsätts både för det ena och andra. Sen måste jag erkänna att jag tycker inte det är roligt att läsa om Vikingar som bara är brutala, tar vad de vill ha, dödar och våldtar. Det finns liksom inget sympatiskt alls.

Men jag kan tillstå att jag lagt till lite fler fula ord i min vokabulär och även fått reda på lite dansk historia, så helt ogjord var ju inte läsningen.