Neverworld, Marisha Pessl

Titel: Neverworld
Serie: -
Författare: Marisha Pessl
Utgivningsår: 2018
Förlag: Modernista
Sidor/tid: 272 sidor
Genre: Mysterie, YA
Språk: Svenska

Handling:
Beatrice Hartley har inga planer för sommaren, förutom den hemliga återföreningen med sina fem tidigare bästa vänner. En gång i tiden, på Darrow-Harker School, var de det tuffaste gänget i staden - de vackra, de hippa, de som andra ville vara. Men när Jim, gruppens kreativa geni, dog förändrades allt.
Ett år efter examen återvänder Beatrice till Wincroft, den herrgård vid kusten där vännerna tillbringat så många nätter tillsammans, i hopp om att få svar på den fråga som värker i henne: Vad visste egentligen hennes vänner om Jims död?
Kvällen fylls av haltande skämt och obekväm tystnad, och svaret på frågan verkar avlägset. De en gång så nära vännerna är förändrade - splittrade och osäkra. Det är för sent. Men när natten går mot morgon rasar åskan, och en mystisk man knackar på dörren. En man som berättar något som inte borde vara möjligt.

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte

Det här var en lite annorlunda bok, men kul ändå. Ett mysterie med en död kamrat och ett före detta kompisgäng som hamnar i en form av tidsloop där de till slut bestämmer sig för att försöka klara upp det mystiska dödsfallet. En del saker är lite för flummigt filosofiskt för mig men det är ändå en spännande läsning och jag vill verkligen veta vad som hänt och vad som ska hända. Snabb läsning var det också då boken var väldigt kort.

Det jag hade lite svårt med och som störde mig många gånger under läsningen var alla metaforer överallt. Ex. 

"Mitt plötsliga uppdykande på Wincroft var som en slarvigt avfyrad torped som drev omkring, skarpladdad, utan vare sig mål eller riktning" (s. 17)

"Jag försökte le tillbaka, men hon vände sig bort som en sådan där djungelväxt som ryggar tillbaka vid minsta beröring" (s.23)

"han lirkade med henne som om hon var en fågel med en bruten vinge." (s.26)

Målande sätt att skriva, men när det används för mycket känns det bara konstigt och stör mig i läsningen. Kul läsning ändå som ger mig lite samma vibbar som Midnattsbiblioteket av Matt Haig.