Tisdagstrion - Barnboksfavoriter

 

Veckans tisdagstrio från Ugglan & Boken handlar om barnboksfavoriter. Jag har jobbat på förskola i 15 år och gissa om jag läst många bra barnböcker där. Sedan finns ju favoriter från när jag själv var liten och även från när mina barn var små. Att bara välja tre känns så futtigt, men jag tar ändå tre av mina favoriter för de riktigt små barnen. De är klassiker vid det här laget, men det finns ju en anledning till att de blivit det.

Sagan om den lilla Gumman, Elsa Beskow
Elsa Beskows böcker är så vackra och nostalgiska, så hur kan man inte älska dem. När jag var liten hade vi en läsebok med Beskows bilder och historier. Vad jag älskade att sitta och titta i den, redan innan jag kunde läsa. 

De ger också en inblick i en annan tid. Sagan om den lilla gumman är bara en av favoriterna och den lästes/berättades flitigt på jobbet. Inte många små barn vet vad en "stäva" är. Men när man läser boken för de små är det alltid lika spännande när den lilla gumman kommer och ropar "Schaas katta" och det är lika sorgligt varje gång att se katten ensam i ett ett träd. 

Raska på, Alfons Åberg! Gunilla Bergström
Alfons Åberg-böckerna har jag också en nostalgisk koppling till då jag fick dem lästa för mig som liten. Men jag har även läst och åter läst dem både för mina egna barn och i jobbet. De står sig än. 

Den här "Raska på, Alfons Åberg" är extra spännande då pappa Åberg blir riktigt irriterad i morgonrutinerna när Alfons gör annat. De flesta barn kan nog relatera till det. Det blir ju extra spännande om man sitter tryggt och mysigt i läshörnan och läsaren faktiskt höjer rösten och låter arg till: "Inga mer skall bara... Kom genast nu" Har många goa minnen till den här boken, särskilt från jobbet, med många härliga samtal till och om boken.

Snurran äter Ketchup, Eva Bergström
Har ni någon gång träffat på någon som skall ha ketchup till all mat. Jag har ett sådant barn. Därför blir denna boken om Snurran som bara älskar sin ketchup extra rolig. Snurran är en ganska obstinat katt som går sin egen väg och vill ha saker på sitt sätt. Bilderna och texten säger så mycket om frustrationen både hos Snurran och föräldrarna och det blir härligt igenkännande och humoristiskt.