Tisdagstrion -Titlar som Herr, Fru och Fröken i boktiteln

 

Det är tisdag och jag väljer att hoppa på Ugglan & Bokens tisdagstrio. Denna veckan är temat: 

Titlar som Herr, Fru och Fröken i boktiteln (även Madame, Mr. osv.)

Spännande att se vilka böcker som kan dyka upp på det temat. Jag har hittat fyra böcker som jag läst och kunde inte välja bort någon så det blir en bonusbok idag.

Flugornas herre, William Golding

Jag gillade inte den här boken, jag tyckte aktivt illa om den, men är ändå glad att jag läst den. Det är ju det som är så underbart med böcker, de ger något trots att man kanske inte tyckte om dem, särskilt när det gäller klassiker. Det är mycket referenser rent allmänt till den här boken, sen är den helt klart värd att diskutera och är lätt att ha intressanta diskussioner om.

Efter ett flyghaveri kastas en grupp pojkar mellan sex och tolv år iland på en liten ö i Söderhavet. De stiftar lagar, fördelar sysslorna och väljer anförare. Deras tillvaro kan bli paradisisk med rik tillgång på god mat, sol och fullständig frihet från de vuxnas tvång. Men snart tar leken en annan vänding: skräcken kryper över pojkarna, rivaliteten växer mellan ledarna. Det som kunde varit ett spännande sommarlovsäventyr blir en furiös hetsjakt där fruktan och grymhet slår fram och vägen mot undergång ligger utstakad.

Fröken Smillas känsla för snö, Peter Hoeg

Jag undrar om det inte var så att jag läste denna boken när jag bodde hemma hos mina föräldrar, vilket är över 20 år sedan. Jag tror jag tog den ur mammas bokhylla och läste den. Jag minns den som bra, men det är ju några år sedan. Blir nästan sugen på att läsa om den för att se hur den ter sig idag.

Smilla tycker bättre om snö och is än om kärleken. Hon har lättare att intressera sig för matematik än för att tycka om sina medmänniskor. Då grannpojken Esajas hittas död får hennes kunskaper om snö henne att bli misstänksam. Tillsammans med en granne börjar hon rota i händelsen.

Miss Peregrins hem för besynnerliga barn

Här har vi en bok som var otroligt hypad ett tag. Den var kul att läsa, men kanske inte sådär extraordinär som den verkade. En kul extradetalj i boken är alla konstiga svartvita foton av olika människor som är med i boken.

En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.

Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.

Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

De femtiotalet högst egendomliga vintagefotografier som finns insprängda i texten ger en extra kuslig dimension till berättelsen och gör Miss Peregrines hem för besynnerliga barn till en nervkittlande skräcksaga som kryper in under skinnet och stannar där - länge.

Dr Jekyll & Mr Hyde, Robert Louis Stevenson

Visst är det konstigt med tycke och smak. När det gäller klassiker tycker jag det är oerhört svårt att veta vad man kommer att gilla och inte gilla. Det här är bok som jag gillade. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gjorde att jag tyckte den var bra, det bara är så.

Advokat mr Utterson grips av ett mycket starkt obehag av dr Jekylls nye vän mr Hyde - till vilken dr Jekyll testamenterat allt han äger. Det ryktas att mr Hyde trampat ner ett barn på gatan. Advokat Utterson börjar drömma mardrömmar om denne sällsynt fule och osympatiske man. Samtidigt tycks dr Jekyll och mr Hyde vara inseparabla.