In i vildmarken, Jon Krakauer

Titel: In i vildmarken
Serie: -
Författare: Jon Krakauer
Utgivningsår: 1996
Förlag: Modernista
Sidor/tid: 239 sidor
Genre: Biografi, fiction, resa
Språk: Svenska

Handling:
I april 1992 begav sig den tjugotreårige amerikanen Christopher McCandless ut i Alaskas vildmark för att ensam vandra runt i naturen - utan mål, och utan att ens ha någon karta med sig. Innan han gav sig av hade han gett sig själv ett nytt namn: Alexander Supertramp. Han hade skänkt bort sina besparingar, övergett sin familj, bränt sin bil och sina kontanter och bestämt sig för att starta ett helt nytt liv. Fyra månader efter att han gett sig av hittades han död av en jägare. Han hade svultit ihjäl.
In i vildmarken är Jon Krakauers självlysande, hyllade och nu klassiska skildring av Christopher McCandless liv, längtan och tragiska död, berättad med lika delar nyfikenhet och ömsinthet.

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte

Det är med en fascination jag läser om hur någon ger sig ut ensam i vildmarken. Den där dragningen till naturen och att leva enkelt, det finns något romantiskt och lockande i det. Jag kan ibland känna den längtan och dragningen, fast på ett helt annat plan än för de som det berättas om i denna boken. 

Här finns faktiskt inget romantiskt alls. Här beskrivs en man, eller faktiskt flera olika män, som ger sig ut på äventyr. De, men kanske framför allt McCandless, ger sig av alldeles ensam, utan skyddsnät, utan rimlig utrusning och information, för att få sig en vadå? En kick? Känna sig levande? Han verkar ge sig ut för att testa sina gränserna av vad han kan klara av. Jag förstår inte tjusningen i det. Varför är man inte mer rädd om sitt liv? Jag förstår verkligen inte. Visst kan det locka att leva ett med naturen, men då bör man vara väl förberedd, påläst och ha med sig det man behöver för att överleva. Är det inte annars ett hån mot dem som inte har något annat att välja på. Tragiskt nog dog ju han där ute i alldeles ensam.

En bok som var värd att läsa och får iallafall mig att tänka över hur jag ser på livet. Jag kan tycka att berättelsen hoppade en hel del, vilket jag ofta tycker är lite jobbigt när jag läser. Den var dock bara på strax över 200 sidor så det gick snabbt att få ihop hela storyn och boken lästes ut under två lediga dagar.