Titel: The Hero of Ages
Serie: Mistborn #3
Författare: Brandon Sanderson
Utgivningsår: 2008
Förlag: Gollancz
Sidor/tid: 748 sidor
Genre: Fantasy
Språk: Engelska
Handling:
Who is the Hero of Ages?
To end the Final Empire and restore freedom, Vin killed the Lord Ruler. But as a result, the Deepness—the lethal form of the ubiquitous mists—is back, along with increasingly heavy ashfalls and ever more powerful earthquakes. Humanity appears to be doomed.
Having escaped death at the climax of The Well of Ascension only by becoming a Mistborn himself, Emperor Elend Venture hopes to find clues left behind by the Lord Ruler that will allow him to save the world. Vin is consumed with guilt at having been tricked into releasing the mystic force known as Ruin from the Well. Ruin wants to end the world, and its near omniscience and ability to warp reality make stopping it seem impossible. Vin can't even discuss it with Elend lest Ruin learn their plans!
Snabb sammanfattning av vad jag tyckte
Nu är den äntligen läst, tredje och sista delen i denna Mistborntrilogi. Det har kommit och skall visst komma ut flera olika serier i samma värld, med det är inte säkert att jag kommer att ge mig på dem.
Som serie tycker jag Mistborn var ganska bra, där bok ett var den absolut bästa, bok två var också riktigt bra, men bok tre är jag lite besviken på trots att den var helt okej.
Många gånger kände jag att det ältades och drogs ut en hel del i handlingen. Karaktärerna var på olika platser och man fick hoppa mellan dem en hel del. Kandrans del som jag tyckte var mest intressant fick absolut minst plats, vilket jag blev besviken över. Jag hade gärna sett denne och Vin ihop igen.
Sazed och hans funderingar över livet, hans tvivlande och ältande fick alldeles för mycket plats, även om jag i det här fallet förstår varför. Bokens upplösning var inte alls till min belåtenhet och jag var inte alls engagerad de sista hundra sidorna.
Det fanns delar som var lika spännande som i de första böckerna men de blandades med för mycket navelskåderi, enligt min mening. Karaktärernas sköna gäng och gemenskap var splittrat och vilket var lite tråkigt, samt att andra karaktärer förändrades och fick större plats och det intresserade mig inte särskilt.
Trots alla negativa tankar som speglar min besvikelse på en bok jag hoppats älska, var boken helt okej och ändå läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar