torsdag 23 april 2015

Marley och jag, John Grogan


Marley och jag blev lånad till mig av några som tyckte att den här boken skulle passa mig. Jag har sett filmen innan, som var sådär, och hade kanske inte valt att läsa denna bok om den inte getts till mig. Jag började med att läsa boken, men orkade helt enkelt inte fortsätta utan hittade den på Storytel och fortsatte med att lyssna på den istället.

Marley och jag handlar om Marley, en labrador retriver med, som det sägs i boken, ADHD. Han är överaktiv, vill inget/ingen illa, men det mesta blir fel. Hunden är en del av John och Jennys familj, och i senare delen av boken kommer det även till några barn. John och Jenny köpte Marley som valp, för att se om de var kapabla att ta hand om någon annan, då Jenny inte ens klarat av att ta hand om en planta. 
Om jag förstått rätt är boken mer eller mindre baserad på verkliga händelser. Den är skriven som en samling händelser i familjens liv där allt kretsar kring Marleys galna påhitt och beteende. Själva boken är lite dråpligt skriven så att allt blir lite smålustigt.

Men när jag tänker efter tycker jag inte det är roligt alls. Jag har haft skräck för stora hundar sen jag som liten bodde granne med en STOR ostyrig hund som alltid rymde, sprang efter och hoppade på allt som rörde sig. Nu har nya grannar satt skräck i mina barn genom att skaffa en STOR hund som de inte har någon som helst kontroll över. Det kanske låter lite charmigt att läsa om en hund som hittar på galna saker, men i verkligheten är det inte så. Jag gillar hundar, men inte de jag känner att andra inte har kontroll över. Så boken blir inte så rolig utan snarare irriterande. För det är inte okej att ha en hund som flyger på folk som inte vill bli påflugna, eller på andra sätt uppför sig "illa" för att vara hund. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar