Originaltitel: Dracula
Serie: -
Författare: Bram Stoker
Utgivningsår: 1897
Förlag: Svenska Ljud Classica
Sidor/tid: 16 timmar 18 minuter
Genre: Klassiker, skräck
Språk: Svenska
Ljudbok
Inläsare: Gerhard Hoberstorfer
Handling:
Jonathan Harker skickas av sin advokatfirma till Transsylvanien för att bistå en ny klient, greve Dracula, som önskar bosätta sig i England. När Harker närmar sig destinationen varnas han av främlingar för att resa till grevens borg. Snart kommer han att förstå varför.
Bram Stokers Dracula är en av skräcklitteraturens största klassiker, boken bakom den moderna myten om vampyren. Här i svensk översättning av Sam J. Lundwall.
ABRAHAM »BRAM« STOKER [1847-1912] var en irländsk författare, i dag helt och hållet förknippad med den gotiska skräckromanen Dracula [1897]. Stoker använde sig av den flertusenåriga myten om vampyren, men gav gestalten den mörkt romantiska aura som den haft sedan dess - för att inte tala om det odödliga namnet, greve Dracula. Romanens inflytande är omätligt, i stort sett alla vampyrhistorier, i romaner, filmer, dramer, bär drag av Stokers Dracula. (Bokus)
Mina tankar:
Dracula, en klassisk skräckhistorier som tydligen satt sin prägel på vidare historier om vampyrer, vad kan man tycka om den? Jo, man kan tycka att en bok vars namn är Dracula och satt sagda prägel borde fokusera mer på själva Dracula, att han borde få vara huvudpersonen i sin egen historia. Att få hans perspektiv på händelseutvecklingen, iallafall emellanåt. Det får vi inte. Allt berättas genom dagböcker och brev från de huvudpersoner som stöter på Greven när han vill försöka flytta till London från Transylvanien. Jag gillade inte sättet boken är skriven då flytet många gånger störs just av formatet där allt presenteras av dokument. Det skulle kanske ha varit effektfullt om inte allt vore så överberättat och upprepande. Det blir till och med lite segt emellanåt. Det finns en hel del bra scener men jag blir inte imponerad av helheten.
Det hela börjar väldigt bra när Jonathan, en advokat från London, åker ner för att hjälpa till med pappersarbetet inför flytten. Spänningen sakta upp genom den lokala ortsbefolkningens beteenden för att sedan fortsätta med Draculas märkliga beteende. Men sedan bryts den förtrollningen när Jonathans berättelse försvinner i handlingen och hittas inte igen.
Risken när man läser historisk litteratur, som är skriven av en man, är den korkade kvinnosyn som återspeglas i verket. Mina, en av de starkaste och mest intressanta karaktärer i den här boken, beskrivs av männen att ha en manlig hjärna, då hon är smart och har en slutledningsförmåga som överträffar resten av karaktärerna. Genom hela boken sägs det vid ett flertal tillfällen hur män är starka och kvinnor svaga, men handlingen visar något annat. Här är det männen som stortjuter vid motgång och Mina som får vara stark och ta hand om allt när det skiter sig. Vad är starkt och vad är svagt? Var Stoker medveten om konflikterna i ord och handling när han skrev? Det finns en till kvinnlig karaktär, Lucy, Minas vän, men hon tar av naturliga skäl inte lika stor plats som Mina.
Männen i berättelsen är ganska lika och ibland är de till och med svåra att hålla isär, särskilt Lucys friare. Arthur, Dr John och Quincy. Van Helsing är läkaren som tror sig ha lösningen på det mesta och gör sin röst hörd ganska mycket, men någon rolig karaktär är han inte. Däremot är galningen som sitter inspärrad på dårhus lite rolig. Renfield är ganska opålitlig och för mig är det inte helt klart varför han är med alls. (Coppolas film från 1992 hade en intressant lösning på det) Han är inte riktigt som andra och ger väl historien en känsla av galenskap som en skräckhistorier bör ha. Det hela avrundas snyggt och förutsägbart i slutet.
Dracula är en historisk skräckhistorier som börjar väldigt bra men fokuserar enligt min mening, för lite på Dracula och mer på män som vill försöka vara "manliga". Det är kul att ha läst den då den påverkat en hel del, men det är ingen bok jag kommer läsa igen.
Betyg: 3/5
Går att köpa på cdon.com, Adlibris.com, Bokus.com
Det här är en sån klassiker där jag är osäker på om jag faktiskt har läst den, eller om jag bara hört så mycket om den och sett filmer så att jag tror att jag har läst den!
SvaraRaderaHaha... Ja, så är det ibland.
Radera