Divergentserien: Divergent, Insurgent och Allegiant (Four)av Veronica Roth, har jag läst flera gånger om. Nu när Insurgent är aktuell som film och jag tänker ha lite åsikter om den, ville jag först göra min ställning klar vad gäller böckerna.
Om vi börjar med den första boken i serien, Divergent, är det en bland de bästa böcker jag har läst. Jag uppskattar världen som målas upp, med fraktioner och fraktionernas uppgifter i samhället. Jag älskar Tris, hennes personlighet och egenskaper, och naturligtvis älskar jag även Four och deras kemi dem emellan. Boken känns välgenomtänkt där miljöerna och karaktärerna beskrivs på ett sätt som gör det hela levande för mig som läsare.
Insurgent däremot tappar lite, men den är en rätt bra bok att läsa den också. Det händer mycket i den och problem läggs på problem, relationerna förändras och Tris mår dåligt.
Allegiant längtade jag efter och jag köpte den så fort den släpptes på engelska och blev SÅÅÅ besviken. Handlingen tog en vändning som gjorde att hela den värld som jag älskade att läsa om minimerades på ett så respektlöst och förenklat sätt att jag bara ville sluta läsa. Four förändrades till en helt annan person än den Four jag älskat i de andra böckerna. Tris och Fours relation... tja, vad skall jag säga... besviken. Boken kändes dåligt genomtänkt och inte alls så välskriven som Divergent. Allegiant var en så stor besvikelse att jag inte ville ha att göra med serien mer.
Men jag kom över det efter att tag och lyssnade på Four. Jag var nervös inför att lyssna på den då jag inte ville att min bild av Four skulle förstöras mer än den redan gjort i Allegiant. Men Four var en helt ok lyssning och Four som person i dessa böcker var lite av den Four jag ville kännas vid.
Så kort sagt, väldigt blandade känslor runt Divergentböckerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar