Hon fortsätter att träffa på Wyrdmarks och söker information om dem. Hon funderar också på vad kungen håller på med och varför han kan ha så stor makt. Hennes förhållande till Prinsen, Dorian blir än mer komplicerad och det blir väl även hennes förhållande till Chaol.
När jag läser denna Crown of Midnight, reflekterar jag ofta hur groteskt våldsam den är. Jag vet att Celaena är en tränad lönnmördare, men utger sig inte boken för att vara en YA-bok. Jag kanske har fel. Däremot skulle jag inte vilja att min dotter läste denna som ung tonåring. Jag tänker ge ett kort exempel från någonstans i mitten av boken.
"And then, without even an intake of breath, she buried another dagger he hadn't realized she'd been holding into his thigh. So deep he felt the reverberation as it hit the cobblestones beneath. His screams shattered out of him, and Grave writhed, his wrists rising farther on the blades."
Här torterar hon en man för att få kunskap om en sak som hänt vid slottet. Det finns många såna här ganska detaljerade beskrivningar om när hon går bärsärkargång i ren ilska. Vad är det som gör att jag kan läsa detta utan större problem, när jag knappt klarar titta på nyheterna???
Det kanske låter som jag inte gillar boken. Men det är just det... Jag älskar den, den är nästan lika bra som första boken, Throne of glass. Jag är helt uppslukad i världen och jag hänger med i "reglerna" för den och allt hänger ihop. Det som stör mig mest i själva handlingen är Celaenas reaktion på vad hon tycker är ett svek. Jag tycker kanske inte att den reaktionen känns så trovärdig, men ok, jag köper den lite tveksamt. Annars känns boken välskriven och genomtänkt. Handlingen är ganska komplex och det är flera trådar och händelser som kommer upp till ytan och vävs samman på ett skickligt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar