Marley och jag, John Grogan

Marley och jag blev lånad till mig av några som tyckte att den här boken skulle passa mig. Jag har sett filmen innan, som var sådär, och hade kanske inte valt att läsa denna bok om den inte getts till mig. Jag började med att läsa boken, men orkade helt enkelt inte fortsätta utan hittade den på Storytel och fortsatte med att lyssna på den istället.

Marley och jag handlar om Marley, en labrador retriver med, som det sägs i boken, ADHD. Han är överaktiv, vill inget/ingen illa, men det mesta blir fel. Hunden är en del av John och Jennys familj, och i senare delen av boken kommer det även till några barn. John och Jenny köpte Marley som valp, för att se om de var kapabla att ta hand om någon annan, då Jenny inte ens klarat av att ta hand om en planta. 

Om jag förstått rätt är boken mer eller mindre baserad på verkliga händelser. Den är skriven som en samling händelser i familjens liv där allt kretsar kring Marleys galna påhitt och beteende. Själva boken är lite dråpligt skriven så att allt blir lite smålustigt.

Men när jag tänker efter tycker jag inte det är roligt alls. Jag har haft skräck för stora hundar sen jag som liten bodde granne med en STOR ostyrig hund som alltid rymde, sprang efter och hoppade på allt som rörde sig. Nu har nya grannar satt skräck i mina barn genom att skaffa en STOR hund som de inte har någon som helst kontroll över. Det kanske låter lite charmigt att läsa om en hund som hittar på galna saker, men i verkligheten är det inte så. Jag gillar hundar, men inte de jag känner att andra inte har kontroll över. Så boken blir inte så rolig utan snarare irriterande. För det är inte okej att ha en hund som flyger på folk som inte vill bli påflugna, eller på andra sätt uppför sig "illa" för att vara hund. 

lock & key, Sarah Dessen

I Kaosutmaningen 2015 är en utmaning att läsa en bok där nycklar spelar stor roll (nr. 14), så när jag såg Sarah Dessens bok på biblioteket med en nyckel på framsidan och titeln "lock & key", var jag ju tvungen att låna den.Jag tror inte jag läst någon bok av Sarah Dessen förut och visste inte riktigt vad jag kunde vänta mig.

 I boken får vi följa Ruby, en 17-årig, ganska trasig tjej. Hennes pappa stack när hon var liten, hennes syster stack när hon började collage och boken börjar när hennes mamma också lämnar henne helt ensam. Ruby försöker hålla skenet uppe och är inställd på att klara sig själv. Men socialen blir inblandad och hon hamnar hos sin syster Cora som hon inte träffat på tio år. Cora är gift med Jamie, och de har det väldigt gott ställt.  Ruby får bo i deras hus och får ett eget rum, hon får lagad mat varje dag och hon sätts i en "fin" skola. Detta blir en shock för Ruby som i stort sett levt i misär. Hon känner sig helt vilse och främmande. Ruby är från början helt inställd på att inte släppa in någon och att ge sig av så fort möjlighet ges. Men hennes murar börjas sakta sänkas när Jamie, Cora, grannpojken Nate och andra är vänliga och omtänksamma mot henne, något Ruby inte alls är van vid.

 Det här var en trevlig läsning, behaglig och lite förutsägbar. Trots att den behandlar människor som far illa så är det en riktigt "feel good-bok". Jag känner redan från början att det här kommer på ett eller annat sätt ordna sig till det bästa och jag känner mig trygg med att det kommer sluta lyckligt. Men trots det blir den inte tråkig, det är en bra skriven bok som håller intresset uppe hela vägen genom boken. 

Rekommenderas varmt!

Veronica Mars -The Thousand Dollar Tan Line, Rob Thomas och Jennifer Graham

Innan jag började läsa "The Thousand Dollar Tan Line" var jag lite nervös. Grejen är att jag älskar Veronica Mars och har köpt hela tv-serien, sett filmen och blev glad när jag såg att det fanns böcker också. Men jag var lite orolig för att boken inte skulle ha samma känsla utan Kristen Bell och de andra. Skulle Veronica Mars i bokform förstöra min bild av henne? 

Handlingen utspelar sig ca två månader efter filmens slut. Keith är fortfarande skadad och kan inte jobba. Veronica har flyttat hem och jobbar på Mars investigations till Keiths förtret, men affärerna går trögt. Det är spring break och Neptun är fullt av festande ungdomar. Under en av de stora festerna försvinner en tjej spårlöst och Sheriff Lamb gör inget för att finna henne, då anlitas Veronica för att undersöka vad som hänt. Strax efter försvinner ännu en tjej. Mac och Wallace hjälper Veronica, tom Weevil är med på ett litet hörn. Veronicas mamma, som hon har ett komplicerat förhållande med, dyker upp och komplicerar händelserna ytterligare.

Hela boken är om ett Veronica Marsavsnitt. I mitt huvud ser jag alla personer och platser som visats i serien och filmen. Det är en underhållande läsning, inte jättespännande utan alldeles lagom, ungefär som Veronica Mars brukar vara. Jag hade gärna sett boken som ett serieavsnitt eller film, men en bok är bättre än inget. Jag hade också velat se lite mer "kärleksdrama". Veronica är tillsammans med Logan, men han jobbar som militär någonstans på jorden, så allt man får är några korta mail och lite skypekontakt. Dick är också med alldeles för lite, han är ju lite galen så det hade varit underhållande. Annars är jag helt klart nöjd med boken och läser gärna fler. älskar man Veronica Mars är boken definitivt läsvärd. Jag kommer absolut läsa "Mr. Kiss and Tell" (Veronica Mars #2) också.

De rätta, Scott Westerfeld

Nu är sista boken läst i den dystopiska trilogin, "Ful", " Ful eller Snygg" och sista boken "De rätta". Måste säga att det här är ingen höjdarserie. Helt OK tidsfördriv men inte mer. I den här sista boken har Tally blivit specialare och allting skall vara "isigt". Jag stör mig på deras språk och ord, att allt skall vara "bubbligt" eller "isigt". Det kanske låter bättre på originalspråk, men här låter det så fjantigt att det stör och irriterar mig under läsningen.

Själva konflikten i boken är fortfarande snyggingarna i staden mot Nya Smoke, alltså de som inte vill inrätta sig. Det blir ett avgörande tillslut och det slutar relativt lyckligt, men allt går lite för lätt. Boken är förutsägbar och... enkel, jag hittar inget bättre ord. Är det språket som är enkelt? Historien? För tillrättalagd? Jag vet inte. Jag läser boken och är nyfiken på vad som skall hända, men det är inte med något större engagemang.

Serien lockade mig för att jag trodde den skulle ta upp tex. utseendefixering och grejen är att böckerna faktiskt tar upp många intressanta ämnen. Utseende, miljöförstöring, makt, självsvält, de skär sig själva osv. Men det tas inte ställning till någonting, utan boken har ett ganska lamt förhållningssätt hela tiden. Ingen av karaktärerna sticker ut med sina åsikter heller, tyvärr. Det hela blir ganska tråkigt, tyvärr.

Darkness of Light, Stacey Marie Brown

På min kindle har jag läst "Darkness of Light". Den gick supersnabbt att läsa igenom. Det är en klassisk historia om en annorlunda tjej som träffar en " bad boy" och de dras till varandra på ett oförklarligt sätt. 

Ember som är huvudperson är en outsider i skolan. Hennes utseende bidrar till det, hon har bland annat två olika färger på sina ögon. Hon är rädd för att hon håller på att bli sinnessjuk, då hon ser saker andra inte ser och oförklarliga saker händer runt henne. Tillslut blir hon haffad av polisen och hon blir sänd till en skola för "missanpassade" ungdomar och där lär hon känna Eli. Eli är en "hård och tuff" kille som (naturligtvis) är supersnygg och vältränad.

 Mycket av boken går ut på kemin mellan Ember och Eli, men själva handlingen driver framåt med hjälp av mystiken kring vad dessa personer är och att det verkar vara något speciellt med dem. Det blir snart ganska klart att Eli vet mer än han talar om, men att Ember ingenting vet, men att hon börjar misstänka mer och mer ju längre in i boken man kommer.

Boken är lite "sliskig" emellanåt, med mycket beskrivningar av snygga killar och muskulösa kroppar. Ingen djup bok direkt, men definitivt underhållande. Jag kommer troligtvis läsa resterande böcker i serien också för att få veta vad som kommer hända, nu när Ember förstår vidden av vad hon är.

Tordyveln flyger i skymningen, Maria Gripe

Tordyveln flyger i skymningen

Den här boken läste jag när jag var liten, men jag kommer inte ihåg vad den handlade om, jag kommer bara ihåg att den var bra. Så nu läste jag den igen, dels av nyfikenhet och dels för att se om jag kan rekommendera mina barn att läsa den.

Tre barn, Annika, Jonas och David, skall ta hand om en gammal tants blommor på en gård i Småland. De upptäcker mystiska saker som händer där och skumma typer som smyger omkring. De hittar även gamla brev från 1700-talet och en gammal historia vävs ihop med "nutid" till en spännande berättelse.

Jag gillar denna boken, den fångar mig. Den är lite mystisk och man får inte riktigt reda på allt, men ändå tappad inte den röda tråden genom boken. Den är spännande och lättläst och jag får lite "mästerdetektiven Blomkvist"-känsla. Jag gillar huvudpersonerna och prästen Lindroth ger boken en skön mysfaktor. Annika funderar mycket på kvinnans roll under 1700-talet, jag vet inte riktigt hur gamla barnen är, men de känns ganska unga. Men Annikas funderingar känns ganska vuxna, även om de är legitima. Jag kommer definitivt rekommendera den här till mina barn. Bra, spännande barnbok!

Guldkompassen, Philip Pullman

Den här boken fångade inte mig alls. Alla verkar tycka den är jättebra, men den passade inte mig alls. Jag började med att läsa boken, men det var så seeeeegt. Jag ville ändå ge den en chans, så det blev att lyssna till den på Storytel istället. Det hjälpte inte ett dyft.
Jag känner inget för karaktärerna, jag dras inte med i historien och jag tycker bara att händelser staplas på varandra. Världen som beskrivs får jag inte heller något grepp om. Vilka "regler" som gäller och hur allt hänger ihop. Kanske är det för att jag tappar intresset och inte kan lyssna så koncentrerat, som jag inte får en komplett bild av världen som beskrivs.
Boken handlar om Lyra och hennes daimon Pantalaimon. Om deras äventyr när de söker efter stoft och barn som blivit bortrövade. Guldkompassen hjälper dem på vägen och de träffar en mängd olika karaktärer som hjälper dem eller är deras fiender. Lyras föräldrar har en stor del i vad som händer och Iorek Byrnison, isbjörnen, är också en nyckelfigur.
Det är ett stort äventyr de är ute på och boken borde locka mig. Men jag får liksom ingen kontakt med Lyra som person och då engagerar historien mig inte heller. Synd! "Guldkompassen" är ingen bok jag rekommenderar alltså. Jag kommer inte läsa "Den skarpa eggen" eller "Bärnstenskikaren" heller.