måndag 30 mars 2015
Disneys film Cinderella
Jag var på bio med min 10-åriga dotter i helgen. Vi såg den kända sagan Askungen... eller Cinderella. Det är en Disneyfilm, inte den tecknade, utan en spelfilm. Denna version var väldigt lik Disneys klassiska tecknade film och jag vill tillägga att jag faktiskt gillar den gamla tecknade filmen.
Men... av någon anledning blir det och känns det annorlunda i den här versionen.
Jag blir lite trött på alla klyschor och galna könsroller som hela filmen är full av. Askungen har blont lockigt hår och ljuvt pastellfärgade klänningar. Det har även hennes goda mor, men den elaka styvmodern är rödhårig och klär i mörka starka färger, bara som ett exempel. Kärlek vid första ögonkastet är det ju naturligtvis och baaaahhh... det hela känns bara så tramsigt.
Askungens balklänning är en flickdröm i pastellblått, glitter och står ut när hon snurrar. (minns att jag tyckte det var viktigt när jag var liten) MEN... den där midjan. Jag förstår och tycker det är helt på sin plats att folk har reagerat. Askungen ser ut som hon kan gå av på mitten, som en Barbie ungefär. Jag undrar om hon är så mager... det ser inte hälsosamt ut.
Jag undrar vad den här filmen ger för bild till en hel biosalong fylld med småtjejer. Är det en bild vi vill att de skall ha. Eller skall vi bara vifta bort det med att det är ju bara en saga. Jag älskar ju sagor... men att ha en dotter som håller på att växa upp, ger mig andra perspektiv. Vilket innebär att jag tycker att denna filmen är alldeles för naiv, tramsig och ger småflickor ett helt galet förhållningssätt till det mesta.
fredag 27 mars 2015
Läst 2015
Januari
- De utvalda -hemligheternas rike, Kristin Cashore 5/5
- Järndrottningen, Julie Kagawa 4/5
- I've got your number, Sophie Kinsella 4,5/5
- Det oändliga havet, Rick Yancey 3/5
- Den stumma flickan, Hans Rosenfeldt, Michael Hjort 3/5
- Vildsvanen, Celeste de Blasis 3,5/5
- Endgame -kallelsen, James Fray 2/5
- Piraternas fånge, Emily Diamand 3,5/5
Februari
- Elisabeth, Lesley Pearse 3/5
- The undomestic goddess, Sophie Kinsella 4/5
- The gift, Cecilia Ahern 2,5/5
- Outtalat, Sarah Rees Brennan 5/5
- Flugornas Herre, William Golding 2/5
- Obsidian, Jennifer L. Armentrout 5/5
- Onyx, Jennifer L. Armentrout 5/5
Mars
- Opal, Jennifer L. Armentrout 4/5
- Origin, Jennifer L. Armentrout 5/5
- Ironknight, Julie Kagawa 2,5/5
- Ful eller Snygg, Scott Westerfeld 4/5
- The Treachery of Beautiful Things, Ruth Franses Long 4/5
- Throne of Glass, Sarah J. Maas 5/5
- Crown of Midnight, Sarah J. Maas 5/5
April
- Heir of Fire, Sarah J. Maas 5/5
- Guldkompassen, Philip Pullman. 2/5
- Tordyveln flyger i skymningen, Maria Griper 4/5
- Dakness of Light, Stacey Marie Brown. 4/5
- De rätta, Scott Westerfeld 3/5
- Veronica Mars -The Thousand Dollar Tan Line, Rob Thomas, Jennifer Graham 4/5
- lock & key, Sarah Dessen 4/5
- Opposition, Jennifer L. Armentrout 5/5
Maj
- Fangirl, Rainbow Rowell 5/5
- Untold, Sarah Rees Brennan 3,5/5
- Unmade, Sarah Rees Brennan 3,5/5
- Black Ice, Becca Fitzpatrick 4/5
- Anna och den franska kyssen, Stephanie Perkins. 4/5
- Starcrossed, Helena, Josephine Angelini. 5/5
- Sätt mig i brand! Tahereh Magi. 5/5
Juni
- Enklav, Ann Aguirre. 5/5
- Drömgångare, Samantha Shannon 3/5
- Starcrossed Hades, Josephine Angelini. 5/5
- Starcrossed Nemesis, Josephine Angelini. 4/5
- Drakarnas öde - Stjärnstenen, Jo Salmson 3,5/5
- Doon, Carey Corp & Lorie Langdon. 5/5
Juli
- Destined for Doon, Carey Corp & Lorie Langdon. 5/5
- These Broken Stars, Amie Kaufman & Meagan Spooner. 4/5
- Och så levde de lyckliga, Lucy Dillon. 3/5
- Du glömde säga hej då, Sarah Dessen. 4/5
- The Heir, Kiera Cass. 4/5
- Talon, Julie Kagawa. 5/5
- Rogue, Julie Kagawa. 5/5
Augusti
- Fire in the woods, Jennifer M. Eaton. 3,5/5
- Amy & Roger's Epic Detour, Morgan Matson. 4/5
- The Kiss of Deception, Mary E. Pearson. 5/5
- Järnprovet, Holly Black & Cassandra Clare. 3,5/5
- The Sin Eaters Daughter, Melinda Salisbury. 3,5/5
- The Heart of Betrayal, Mary E. Pearson. 5/5
- Cruel Beauty, Rosamund Hodge. 2/5
September
- Branded, Abi Ketner & Missy Kalicicki. 4/5
- Hunted, Abi Ketner & Missy Kalicicki. 3/5
- Tredje Principen, Anna Jakobsson Lund 4/5
- Röd Drottning, Victoria Aveyard. 4/5
Oktober
- Lost Voices, Sarah Porter. 3/5
- Ja jag har mens hurså? Clara Henry 3,5/5
- Hallahem - Staden under berget, Susanne Trydal & Daniel Åhlin 4/5
- Queen of Shadows, Sarah J Maas. 4/5
- Lola och Pojken i huset bredvid, Stephanie Perkins. 3/5
- De underkända, Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt. 4/5
November
- Sjöfararna, Diana Gabaldon. 4/5
- Det här var ju tråkigt, David Batra. 4/5
- Aldrig ensamma, Anna Jakobsson Lund 4/5
- Odinsbarn, Siri Pettersen. 5/5
- Var är Audrey, Sophie Kinsella. 4/5
December
- Shades of Doon, Carey Corp & Lorie Langdon. 2/5
- Män som hatar kvinnor, Stieg Larson. 4/5
- Flickan som lekte med elden, Stieg Larsson. 4/5
- Röta, Siri Pettersen. 5/5
- An Ember in The Ashes, (Askfödd) Sabaa Tahir 4,5/5
- Luftslottet som sprängdes, Stieg Larsson. 4/5
Totalt: 78 böcker
torsdag 26 mars 2015
Crown of Midnight, Sarah J. Maas
Andra boken startar upp i stort sett direkt efter första boken. Celaena är nu Kungens "Champion" och får i uppdrag att mörda hans fiender. Hon är inte riktigt villig till detta, men eftersom kungen har hotat med att göra hennes vänner illa om hon inte lyder, har hon inte mycket att välja på.
Hon fortsätter att träffa på Wyrdmarks och söker information om dem. Hon funderar också på vad kungen håller på med och varför han kan ha så stor makt. Hennes förhållande till Prinsen, Dorian blir än mer komplicerad och det blir väl även hennes förhållande till Chaol.
När jag läser denna Crown of Midnight, reflekterar jag ofta hur groteskt våldsam den är. Jag vet att Celaena är en tränad lönnmördare, men utger sig inte boken för att vara en YA-bok. Jag kanske har fel. Däremot skulle jag inte vilja att min dotter läste denna som ung tonåring. Jag tänker ge ett kort exempel från någonstans i mitten av boken.
"And then, without even an intake of breath, she buried another dagger he hadn't realized she'd been holding into his thigh. So deep he felt the reverberation as it hit the cobblestones beneath. His screams shattered out of him, and Grave writhed, his wrists rising farther on the blades."
Här torterar hon en man för att få kunskap om en sak som hänt vid slottet. Det finns många såna här ganska detaljerade beskrivningar om när hon går bärsärkargång i ren ilska. Vad är det som gör att jag kan läsa detta utan större problem, när jag knappt klarar titta på nyheterna???
Det kanske låter som jag inte gillar boken. Men det är just det... Jag älskar den, den är nästan lika bra som första boken, Throne of glass. Jag är helt uppslukad i världen och jag hänger med i "reglerna" för den och allt hänger ihop. Det som stör mig mest i själva handlingen är Celaenas reaktion på vad hon tycker är ett svek. Jag tycker kanske inte att den reaktionen känns så trovärdig, men ok, jag köper den lite tveksamt. Annars känns boken välskriven och genomtänkt. Handlingen är ganska komplex och det är flera trådar och händelser som kommer upp till ytan och vävs samman på ett skickligt sätt.
Hon fortsätter att träffa på Wyrdmarks och söker information om dem. Hon funderar också på vad kungen håller på med och varför han kan ha så stor makt. Hennes förhållande till Prinsen, Dorian blir än mer komplicerad och det blir väl även hennes förhållande till Chaol.
När jag läser denna Crown of Midnight, reflekterar jag ofta hur groteskt våldsam den är. Jag vet att Celaena är en tränad lönnmördare, men utger sig inte boken för att vara en YA-bok. Jag kanske har fel. Däremot skulle jag inte vilja att min dotter läste denna som ung tonåring. Jag tänker ge ett kort exempel från någonstans i mitten av boken.
"And then, without even an intake of breath, she buried another dagger he hadn't realized she'd been holding into his thigh. So deep he felt the reverberation as it hit the cobblestones beneath. His screams shattered out of him, and Grave writhed, his wrists rising farther on the blades."
Här torterar hon en man för att få kunskap om en sak som hänt vid slottet. Det finns många såna här ganska detaljerade beskrivningar om när hon går bärsärkargång i ren ilska. Vad är det som gör att jag kan läsa detta utan större problem, när jag knappt klarar titta på nyheterna???
Det kanske låter som jag inte gillar boken. Men det är just det... Jag älskar den, den är nästan lika bra som första boken, Throne of glass. Jag är helt uppslukad i världen och jag hänger med i "reglerna" för den och allt hänger ihop. Det som stör mig mest i själva handlingen är Celaenas reaktion på vad hon tycker är ett svek. Jag tycker kanske inte att den reaktionen känns så trovärdig, men ok, jag köper den lite tveksamt. Annars känns boken välskriven och genomtänkt. Handlingen är ganska komplex och det är flera trådar och händelser som kommer upp till ytan och vävs samman på ett skickligt sätt.
onsdag 25 mars 2015
Kaosutmaning 2015
Sagan om sagorna: Kaosutmaning 2015
Tänkte anta den här utmaningen för 2015... får se hur det går!
Reglerna är enkla: Du har hela 2015 på dig att pricka av minst 20 punkter på listan. Varje bok får finnas med på listan en gång.
Tänkte anta den här utmaningen för 2015... får se hur det går!
Reglerna är enkla: Du har hela 2015 på dig att pricka av minst 20 punkter på listan. Varje bok får finnas med på listan en gång.
Läs en bok med ett djur på omslaget.(Guldkompassen, Philip Pullman, APRIL)Läs en bok vari det inte finns någon telefon.(Throne of Glass. Sarah J. Maas, MARS)Läs en bok som utspelar sig under vintern. (Black Ice, Becca Fitzpatrick, MAJ)- Läs en bok vars författare var under 20 när hen skrev den.
- Läs en bok av en författare med initialerna M.M.
Läs en bok om gudar. (Starcrossed Hades, Josephine Angelini, JUNI)Läs en bok som inte utspelar sig i Europa eller USA.(Flugornas Herre. William Golding, FEBRUARI)Läs en bok med en huvudperson som bloggar.(Obsidian, Jennifer L. Armentrout, FEBRUARI)- Läs en bok som har en hbtq-huvudperson.
Läs en bok som kom ut 2011. (Starcrossed, Helena, Josephine Angelini, MAJ)Läs en bok på ett annat språk än svenska. (I've got your number, Sophie Kinsella, JANUARI)- Läs en bok vars titel innehåller fler än sju ord.
- Läs en bok vars titel består av endast ett adjektiv.
Läs en bok där nycklar spelar en stor roll. (Lock & key, Sarah Dessen, APRIL)Läs en bok om någon som pratar med djur. (Piraternas fånge, Emily Diamand, JANUARI)Läs en bok vars omslag är till största del grått.(Enklav, Ann Aguirre, JUNI)Läs en bok vars omslagsbild består av ett mönster.(Talon, Julie Kagawa, JULI)- Läs en bok vars filmatisering du såg innan du visste att det fanns en bok.
Läs en bok med ett pronomen i titeln. (Och så levde de lyckliga, Lucy Dillon, JULI)Läs en bok som till viss del (eller helt) utspelar sig på internet. (Fangirl, Rainbow Rowell, MAJ)- Läs en bok med idrottsanknytning.
Läs en bok om att resa.(Elisabeth (?) Lesley Pearse, FEBRUARI)- Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser.
Läs en svensk ungdomsbok. (Tordyveln flyger i skymningen, Maria Gripe, APRIL)- Läs en bok med en flagga på omslaget.
- Läs en bok om en skolklass.
Läs en bok med en hund i. (Crown of midnight, Sarah J Maas, MARS)Läs en bok som handlar om ett föräldralöst barn.(Rogue, Julie Kagawa JULI)Läs en bok som utspelar sig på en annan planet (månen är också godkänt, för den som vill använda tex Uppstigandet för att pricka av den här). (These broken stars, Amie Kaufman & Meagan Spioner, JULI)- Läs en novellsamling.
Läs en bok från ett för dig nytt förlag. (Veronica Mars, The Thousand Dollar Tan Line, Rob Thomas o Jennifer Graham (Vintage)APRIL)- Läs en bok som utspelar sig i Malmö.
Läs en bok du fått av någon annan. (Marley och Jag, John Grogan, APRIL)- Läs en bok på vers.
- Läs en bok vars titel är en allitteration (det vill säga: alla ord börjar på samma bokstav. Till exempel:Mio, min Mio.)
Epicread-booktag
Eftersom jag älskar böcker och vill få tips på bra böcker följer jag några booktubers. En av dessa är abookutopia med Sasha Alsberg. För ett bra tag sen gjorde hon en epicbooktag och tagade de som tittade. Jag skrev ner den, men det är först nu jag får ut den på bloggen. Såååå...
1.) Om du kunde bjuda över en författare och en av deras karaktärer på middag, vilka skulle du bjuda och vad skulle du bjuda på?
Jag skulle bjuda Fredrik Backman och hans karaktär Ove från "En man som heter Ove". Om jag var på "snällt" humör skulle jag bjuda på någon form av svensk husmanskost och dukat med farmors gamla servis. Men jag tror det hade blivit "roligare" om jag bjöd Ove på någon form av utländsk mat, kanske något som skulle ätas med pinnar eller händerna. Sen skulle vi prata om grannar och om hur de missköter sig. Fredrik skulle säkert lätta upp stämningen, medans Ove kanske var lite svårare att få igång.
2.)Vilken bok skulle du vilja att författaren skrev en prequel till?
Jag gillar oftast inte prequels. Jag är oftast ganska nöjd med "huvudböckerna". Jag hade nog tänkt att skriva att jag ville ha en prequel till en av mina favoritserier (Som kommer på svenska i år, yey!!!) Enclave av Ann Aguirre, men jag upptäckte att det redan finns någon form av prequel till den och att jag faktiskt inte är så sugen på att läsa den. Såå... inget fan av prequels.
3.)Vilka två karaktärer (inte från samma bok) tycker du skulle passa ihop som kärlekspar?
Passa ihop... vet jag inte... mer intressant som kärlekspar. För jag hade velat para ihop någon från en samtida roman med någon från tex. en fantasyroman. Vi kan ta Lou Clark, tjejen som tar hand om en handikappad livstrött man i "Livet efter dig" av Jojo Moyes, och Prins Po i Kristin Cashores "De utvalda". Eller varför inte Hans Rosenfeldts och Michael Hjorts karaktär Sebastian Bergman och Flamma i "Monstrets dotter", bok två i "De utvalda". Där hade Sebastian inte kunnat manipulera och förföra. Jag skulle tro att hans frustration hade varit spännande att läsa om.
4.)Om du träffade din favoritförfattare på tunnelbanan och du bara kunde säga en mening till honom/henne, vem skulle det vara och vad skulle du säga?
Det skulle definitivt vara Suzanne Collins och jag skulle säga "Tack!!! för att du gav mig tillbaka glädjen att läsa"
5.)Vilken bok fick dig att börja läsa och varför?
När jag var yngre läste jag mycket. Men någonstans tappade jag bort det. På en bokrea köpte jag "Hungerspelen", hela triologin i en bok, av Suzanne Collins. Jag började läsa och blev helt fast. Efter det hittade jag tillbaka till läsningen. Lycka!!!
6.)Din bokhylla börjar plötsligt brinna AHHHH!!!! Vilken bok skulle du rädda?
Förmodligen "Hungerspelen" eller "Divergent"... eller... det går ju inte att välja. Jag älskar mina fina böcker!
7.)Om du skulle bo i vilken dystopisk värld som helst, vilken skulle du välja och varför?
Divergentvärlden... kanske... eller nej, kanske "Ful"världen (Scott Westerfedt), fast inte i själva samhället utan i skogen utanför med rebellerna i Smoke. Eller i Deleriumvärlden och då även där utanför samhället bland de fria.
8.)Berätta om din bästa Epicread någonsin!
Varje gång jag hittar en bok jag älskar och sugs in i känns det som det är den bästa Epicread någonsin. Som tex. är Ann Aguirres Razorlandstriologin, Suzanne Collins Hungerspel, Divergent av Veronica Roth, Deleriumserien av Lauren Oliver, Unspoken av Sarah Rees Brennan och många många fler. Just nu är det Sarah J. Maas Throne of glassböckerna.
9.)Dags att tagga några kompisar!
Jag taggar de som möjligtvis hittar och läser detta. Framför allt skulle jag vilja tagga Lina ( Dags att starta en bokblogg!!!! ;) )
10.)Gör en bokshimmy.
Hmm... ja visst... har definitivt gjort en :)
1.) Om du kunde bjuda över en författare och en av deras karaktärer på middag, vilka skulle du bjuda och vad skulle du bjuda på?
Jag skulle bjuda Fredrik Backman och hans karaktär Ove från "En man som heter Ove". Om jag var på "snällt" humör skulle jag bjuda på någon form av svensk husmanskost och dukat med farmors gamla servis. Men jag tror det hade blivit "roligare" om jag bjöd Ove på någon form av utländsk mat, kanske något som skulle ätas med pinnar eller händerna. Sen skulle vi prata om grannar och om hur de missköter sig. Fredrik skulle säkert lätta upp stämningen, medans Ove kanske var lite svårare att få igång.
2.)Vilken bok skulle du vilja att författaren skrev en prequel till?
Jag gillar oftast inte prequels. Jag är oftast ganska nöjd med "huvudböckerna". Jag hade nog tänkt att skriva att jag ville ha en prequel till en av mina favoritserier (Som kommer på svenska i år, yey!!!) Enclave av Ann Aguirre, men jag upptäckte att det redan finns någon form av prequel till den och att jag faktiskt inte är så sugen på att läsa den. Såå... inget fan av prequels.
3.)Vilka två karaktärer (inte från samma bok) tycker du skulle passa ihop som kärlekspar?
Passa ihop... vet jag inte... mer intressant som kärlekspar. För jag hade velat para ihop någon från en samtida roman med någon från tex. en fantasyroman. Vi kan ta Lou Clark, tjejen som tar hand om en handikappad livstrött man i "Livet efter dig" av Jojo Moyes, och Prins Po i Kristin Cashores "De utvalda". Eller varför inte Hans Rosenfeldts och Michael Hjorts karaktär Sebastian Bergman och Flamma i "Monstrets dotter", bok två i "De utvalda". Där hade Sebastian inte kunnat manipulera och förföra. Jag skulle tro att hans frustration hade varit spännande att läsa om.
4.)Om du träffade din favoritförfattare på tunnelbanan och du bara kunde säga en mening till honom/henne, vem skulle det vara och vad skulle du säga?
Det skulle definitivt vara Suzanne Collins och jag skulle säga "Tack!!! för att du gav mig tillbaka glädjen att läsa"
5.)Vilken bok fick dig att börja läsa och varför?
När jag var yngre läste jag mycket. Men någonstans tappade jag bort det. På en bokrea köpte jag "Hungerspelen", hela triologin i en bok, av Suzanne Collins. Jag började läsa och blev helt fast. Efter det hittade jag tillbaka till läsningen. Lycka!!!
6.)Din bokhylla börjar plötsligt brinna AHHHH!!!! Vilken bok skulle du rädda?
Förmodligen "Hungerspelen" eller "Divergent"... eller... det går ju inte att välja. Jag älskar mina fina böcker!
7.)Om du skulle bo i vilken dystopisk värld som helst, vilken skulle du välja och varför?
Divergentvärlden... kanske... eller nej, kanske "Ful"världen (Scott Westerfedt), fast inte i själva samhället utan i skogen utanför med rebellerna i Smoke. Eller i Deleriumvärlden och då även där utanför samhället bland de fria.
8.)Berätta om din bästa Epicread någonsin!
Varje gång jag hittar en bok jag älskar och sugs in i känns det som det är den bästa Epicread någonsin. Som tex. är Ann Aguirres Razorlandstriologin, Suzanne Collins Hungerspel, Divergent av Veronica Roth, Deleriumserien av Lauren Oliver, Unspoken av Sarah Rees Brennan och många många fler. Just nu är det Sarah J. Maas Throne of glassböckerna.
9.)Dags att tagga några kompisar!
Jag taggar de som möjligtvis hittar och läser detta. Framför allt skulle jag vilja tagga Lina ( Dags att starta en bokblogg!!!! ;) )
10.)Gör en bokshimmy.
Hmm... ja visst... har definitivt gjort en :)
måndag 23 mars 2015
Throne of glass Sarah J. Maas
Throne of glass är en välskriven bok. Inget naivt trams och snabba förälskelser, utan innehåller välskrivna karaktärer med trovärdiga känslor. Handlingen är genomtänkt och välskapad. Spänningen byggs upp allteftersom och även om det förekommer romantiska känslor blir det inte "sliskigt". Karaktärerna är lätta att engagera sig i och skapar mer smak.
Celaena Sardothien är inte gammal men har redan upplevt en hel del i sitt liv. Hon har blivit uppfostrad till att bli en assassin/lönnmördare, och har även hunnit bli dömd för sina brott. När boken börjar arbetar hon i en saltgruva i Endovien tillsammans med andra fångar. Kungen i landet har anordnat en tävling där brottslingar skall träna och tävla mot varandra. Den som blir sist kvar har vunnit och blir Kungens Champion i några år för att sedan få sin frihet.
Kronprinsen av Adarlan ger Celaena möjligheten att vara hans representant i denna tävling och hon följer med honom till slottet för att tävla mot de andra för att en dag få sin frihet tillbaka.
Finns nu även på svenska på Bokus adlibris och cdon
Celaena Sardothien är inte gammal men har redan upplevt en hel del i sitt liv. Hon har blivit uppfostrad till att bli en assassin/lönnmördare, och har även hunnit bli dömd för sina brott. När boken börjar arbetar hon i en saltgruva i Endovien tillsammans med andra fångar. Kungen i landet har anordnat en tävling där brottslingar skall träna och tävla mot varandra. Den som blir sist kvar har vunnit och blir Kungens Champion i några år för att sedan få sin frihet.
Kronprinsen av Adarlan ger Celaena möjligheten att vara hans representant i denna tävling och hon följer med honom till slottet för att tävla mot de andra för att en dag få sin frihet tillbaka.
Finns nu även på svenska på Bokus adlibris och cdon
Insurgentfilmen
I helgen var det premiär för Insurgent och den gick jag för att se. Jag såg den i 3D... Jag vet inte om det bara är jag eller om det är vanligt, men jag blir smått illamående av 3D. Det förtar ju lite av filmen att sitta och må illa. Sen kan jag kan inte fokusera på det jag vill se på och bilden blir hackig när kameran sveper för fort.
Skådespelarna gör bra ifrån sig och är enligt min mening de som bär upp hela filmen. Filmen är ok, men jag är besviken på allt de ändrat och plockat bort från boken. Varför gör de så? Mazerunner som var en ok bok ändrade de också så att filmen blev helt annorlunda. Medans sagan om ringen och Hungersspelen är exempel där de ändå håller sig någorlunda till bokens röda tråd, dess kärna.
Både i Divergentfilmen, men framför allt i Insurgent tycker jag de ändrar för mycket och tappar de byggstenar som är så bra i boken. Relationerna och konflikterna inom karaktärerna kommer inte fram, miljöerna känns annorlunda, för annorlunda. Handlingen har också minimerats och förenklats.
Min tanke är då, att kanske... kanske de ändrar så mycket i handling och karaktärer när de skall göra om Allegiant till film att de faktiskt blir bättre än boken. Man kan ju alltid hoppas! :-)
Skådespelarna gör bra ifrån sig och är enligt min mening de som bär upp hela filmen. Filmen är ok, men jag är besviken på allt de ändrat och plockat bort från boken. Varför gör de så? Mazerunner som var en ok bok ändrade de också så att filmen blev helt annorlunda. Medans sagan om ringen och Hungersspelen är exempel där de ändå håller sig någorlunda till bokens röda tråd, dess kärna.
Både i Divergentfilmen, men framför allt i Insurgent tycker jag de ändrar för mycket och tappar de byggstenar som är så bra i boken. Relationerna och konflikterna inom karaktärerna kommer inte fram, miljöerna känns annorlunda, för annorlunda. Handlingen har också minimerats och förenklats.
Min tanke är då, att kanske... kanske de ändrar så mycket i handling och karaktärer när de skall göra om Allegiant till film att de faktiskt blir bättre än boken. Man kan ju alltid hoppas! :-)
Divergentböckerna
Divergentserien: Divergent, Insurgent och Allegiant (Four)av Veronica Roth, har jag läst flera gånger om. Nu när Insurgent är aktuell som film och jag tänker ha lite åsikter om den, ville jag först göra min ställning klar vad gäller böckerna.
Om vi börjar med den första boken i serien, Divergent, är det en bland de bästa böcker jag har läst. Jag uppskattar världen som målas upp, med fraktioner och fraktionernas uppgifter i samhället. Jag älskar Tris, hennes personlighet och egenskaper, och naturligtvis älskar jag även Four och deras kemi dem emellan. Boken känns välgenomtänkt där miljöerna och karaktärerna beskrivs på ett sätt som gör det hela levande för mig som läsare.
Insurgent däremot tappar lite, men den är en rätt bra bok att läsa den också. Det händer mycket i den och problem läggs på problem, relationerna förändras och Tris mår dåligt.
Allegiant längtade jag efter och jag köpte den så fort den släpptes på engelska och blev SÅÅÅ besviken. Handlingen tog en vändning som gjorde att hela den värld som jag älskade att läsa om minimerades på ett så respektlöst och förenklat sätt att jag bara ville sluta läsa. Four förändrades till en helt annan person än den Four jag älskat i de andra böckerna. Tris och Fours relation... tja, vad skall jag säga... besviken. Boken kändes dåligt genomtänkt och inte alls så välskriven som Divergent. Allegiant var en så stor besvikelse att jag inte ville ha att göra med serien mer.
Men jag kom över det efter att tag och lyssnade på Four. Jag var nervös inför att lyssna på den då jag inte ville att min bild av Four skulle förstöras mer än den redan gjort i Allegiant. Men Four var en helt ok lyssning och Four som person i dessa böcker var lite av den Four jag ville kännas vid.
Så kort sagt, väldigt blandade känslor runt Divergentböckerna.
Om vi börjar med den första boken i serien, Divergent, är det en bland de bästa böcker jag har läst. Jag uppskattar världen som målas upp, med fraktioner och fraktionernas uppgifter i samhället. Jag älskar Tris, hennes personlighet och egenskaper, och naturligtvis älskar jag även Four och deras kemi dem emellan. Boken känns välgenomtänkt där miljöerna och karaktärerna beskrivs på ett sätt som gör det hela levande för mig som läsare.
Insurgent däremot tappar lite, men den är en rätt bra bok att läsa den också. Det händer mycket i den och problem läggs på problem, relationerna förändras och Tris mår dåligt.
Allegiant längtade jag efter och jag köpte den så fort den släpptes på engelska och blev SÅÅÅ besviken. Handlingen tog en vändning som gjorde att hela den värld som jag älskade att läsa om minimerades på ett så respektlöst och förenklat sätt att jag bara ville sluta läsa. Four förändrades till en helt annan person än den Four jag älskat i de andra böckerna. Tris och Fours relation... tja, vad skall jag säga... besviken. Boken kändes dåligt genomtänkt och inte alls så välskriven som Divergent. Allegiant var en så stor besvikelse att jag inte ville ha att göra med serien mer.
Men jag kom över det efter att tag och lyssnade på Four. Jag var nervös inför att lyssna på den då jag inte ville att min bild av Four skulle förstöras mer än den redan gjort i Allegiant. Men Four var en helt ok lyssning och Four som person i dessa böcker var lite av den Four jag ville kännas vid.
Så kort sagt, väldigt blandade känslor runt Divergentböckerna.
torsdag 19 mars 2015
The Treachery of Beautiful Things, Ruth Frances Long
(läst på engelska)
Denna bok påminner mig om gamla sagor och sägner. Där oskuldsfullhet är något starkt, viktigt och som måste bevaras hos unga flickor. Där de måste tänka sig noga för så att de inte ger bort sin oskuld till den stora, hemska, manipulerande mannen. Sagor där flickan vinner bara för att hon är så kärleksfull och oskuldsfull. Där berättelsen har en underliggande sensmoral som skall utläsas och läras av. Jag påstår inte ATT boken är en sådan saga, men att den påminner mig om en sådan.
I boken träffar jag på namn som jag känner igen och läst om ganska nyligen. Det är Oberon, Mab, Titania och Puck. Dessa namn använder också Julie Kagawa när hon målar upp sin fe-värld i IronFeyböckerna. Jag vet att Shakespeares "En midsommarnattsdröm" innehåller samma namn och karaktärer (ej Mab, tror jag), men jag har inte tillräcklig kunskap för att veta om Shakespeare var först. Inte heller vet jag om det hör till vanligheten att använda dem i böcker som målar upp en fe-värld. Men jag antar att de namnen härstammar från gamla sägner och folktro. Det hela blev iallafall lite konstigt och det tog ett tag att få in hjärnan på ett nytt spår, då karaktärerna inte var riktigt samma som de jag redan hade i huvudet sedan IronFey-böckerna.
Boken handlar om Jenny som såg sin storebror försvinna i skogen under konstiga omständigheter. När hon längre fram äntligen vågar besöka platsen för hans försvinnande dras hon också över till Fe-världen. Hon förstår att hennes bror är där någonstans och vill leta upp honom och ta honom tillbaka till människovärlden.
Hon träffar på Jack O the Forest och Puck och det skapas relationer till dem. Missförstånd, misstänksamhet, vänskap, heder och naturligtvis även kärlek blandas och skapar en berättelse klart värd att läsa. Ibland irriteras jag över naiviteten, de onödiga missförstånden och snabba dömandet av varandra och tänker att "Hallå, kan de inte bara vara ärliga och öppna mot varandra, kommunicera bättre liksom". Men så fungerar det ju inte ens i verkligheten, varför skulle det vara så i en berättelse.
Kort sagt var boken en underhållande läsning som jag inte ångrar att jag la tid på att läsa! Jag måste också påpeka att jag gillade utsidan av boken. Denna boks insida kan man definitivt döma av utsidan.
söndag 15 mars 2015
Ful eller snygg, Scott Westerfeldt
"Ful eller snygg" är uppföljaren till boken "Ful". Den här dystopiska seriens grundtankar fick mitt intresse första gången jag hörde talas om den.
Den värld som vi känner har naturligtvis försvunnit. I denna serien var det miljöförstöring och framför allt användandet av olja som fällde hela samhället.
Det nya samhälle som vuxit fram efter apokalypsen, värderar skönhet högst. Så till den grad att alla, när de fyllt sexton, blir opererade så att de blir " snyggingar". De som inte är opererade kallas "fulingar" och de beblandar sig inte med "snyggingar" och tvärtom.
Naturligtvis finns det människor som inte håller med om de ideal som är norm i dessa samhällen, och det finns de som jagar dessa människor. Ett klassiskt dystopiskt upplägg. När jag läste "Ful" var jag lite besviken, den var underhållande och lättläst, men jag hade haft högre förväntningar på den. Nu har det gått några månader och jag läser "Ful eller snygg", mest för att få reda på vad som hände. Men jag gillar det jag läser. Jag fastnar i boken och sträckläser den under en helg. Även om jag inte ger den fem stjärnor av fem, så kan den ändå få fyra stycken stjärnor och jag lämnar boken med en skön känsla. Jag ser definitivt fram emot att läsa tredje boken en dag.
Den värld som vi känner har naturligtvis försvunnit. I denna serien var det miljöförstöring och framför allt användandet av olja som fällde hela samhället.
Det nya samhälle som vuxit fram efter apokalypsen, värderar skönhet högst. Så till den grad att alla, när de fyllt sexton, blir opererade så att de blir " snyggingar". De som inte är opererade kallas "fulingar" och de beblandar sig inte med "snyggingar" och tvärtom.
Naturligtvis finns det människor som inte håller med om de ideal som är norm i dessa samhällen, och det finns de som jagar dessa människor. Ett klassiskt dystopiskt upplägg. När jag läste "Ful" var jag lite besviken, den var underhållande och lättläst, men jag hade haft högre förväntningar på den. Nu har det gått några månader och jag läser "Ful eller snygg", mest för att få reda på vad som hände. Men jag gillar det jag läser. Jag fastnar i boken och sträckläser den under en helg. Även om jag inte ger den fem stjärnor av fem, så kan den ändå få fyra stycken stjärnor och jag lämnar boken med en skön känsla. Jag ser definitivt fram emot att läsa tredje boken en dag.
The Ironknight, Julie Kagawa
Jag har förut läst de tre första böckerna i Julie Kagawas The Ironfeyserie. Den första (The Iron King) läste jag på engelska och tvåan (Järnprinsessan, The Iron Daughter) och trean (Järndrottningen, The Iron Queen)på svenska. Eftersom jag inte hade nr. fyra i serien fick jag vänta med att läsa den, tills jag fick tag på den.
Kanske var det uppehållet som gjorde det, att jag inte tyckte att denna boken var lika bra. De tre första var helt okej läsning, bra tidsfördriv och underhållande. Men den fjärde, The Iron Knight, var helt enkelt lite trög att komma igenom.
Böckernas huvudpersoner är Megan, Puck och Ash. Megan är halvfe, mamman är människa men pappan är Sommarfeernas konung Oberon. Puck tillhör sommarlovet, medans Ash är prins i vinterhovet, dessa två är feer. Järnhovet är något nytt och farligt i fevärlden och ställer till besvär och krig. Huvudpersonerna försöker styra upp detta och under tiden utvecklas deras relationer.
Bok ett till tre handlar mest om Medan och om jag kommer ihåg rätt är dessa böcker helt ur hennes perspektiv. Bok fyra som jag nu läst skiljer sig från dem, då det är från Ash perspektiv. Det skulle kunna vara något bra, men jag tycker inte det blir så bra här. Hela boken är ett långt uppdrag och en lång resa i feriket. Det händer nya saker hela tiden, men jag dras liksom inte med. Händelserna bara staplas på varandra. Jag hade velat ha mer tankar och känslor från Ash. Boken tar sig lite i epilogen, men det känns ju som i senaste laget. Nu är boken läst... Och jag tror inte jag kommer läsa den igen, tyvärr.
Kanske var det uppehållet som gjorde det, att jag inte tyckte att denna boken var lika bra. De tre första var helt okej läsning, bra tidsfördriv och underhållande. Men den fjärde, The Iron Knight, var helt enkelt lite trög att komma igenom.
Böckernas huvudpersoner är Megan, Puck och Ash. Megan är halvfe, mamman är människa men pappan är Sommarfeernas konung Oberon. Puck tillhör sommarlovet, medans Ash är prins i vinterhovet, dessa två är feer. Järnhovet är något nytt och farligt i fevärlden och ställer till besvär och krig. Huvudpersonerna försöker styra upp detta och under tiden utvecklas deras relationer.
Bok ett till tre handlar mest om Medan och om jag kommer ihåg rätt är dessa böcker helt ur hennes perspektiv. Bok fyra som jag nu läst skiljer sig från dem, då det är från Ash perspektiv. Det skulle kunna vara något bra, men jag tycker inte det blir så bra här. Hela boken är ett långt uppdrag och en lång resa i feriket. Det händer nya saker hela tiden, men jag dras liksom inte med. Händelserna bara staplas på varandra. Jag hade velat ha mer tankar och känslor från Ash. Boken tar sig lite i epilogen, men det känns ju som i senaste laget. Nu är boken läst... Och jag tror inte jag kommer läsa den igen, tyvärr.
måndag 9 mars 2015
Origin, Jennifer L. Armentrout
Om jag var lite besviken på Opal och kände att det var en övergångsbok, så har besvikelsen försvunnit i och med Origin. Nu händer det saker igen. Boken är spännande och det är svårt att släppa boken. Intresset hålls ända fram till slutet...
Slutet ja... Naturligtvis måste jag läsa nästa bok så fort som möjligt, men den har jag inte!!! Jag måste beställa den och vääänta. Vilken besvikelse. Det är tur jag har lite andra bra böcker på kö som kan underhålla mig under tiden jag väntar.
Handlingen i korthet: Katy är tillfångatagen av myndigheterna, som räknar med att Daemon skall komma efter henne. Under tiden passar de på att göra sjuka tester på henne. Man får som läsare reda på mer vad myndigheten vill med utomjordingarna och hybriderna och man får även reda på vad origins är. Katys och Daemons förhållande stärks och man får lära känna nya spännande karaktärer som verkar komma ha en stor roll i nästa bok.
Vissa bitar av boken är lite väl "cheesy" kan jag tycka... Men men, det andra läser jag med glädje och vissa passager är så spännande att jag sitter och håller andan. Jag sätter fem stjärnor på boken på goodreeds.com.
Slutet ja... Naturligtvis måste jag läsa nästa bok så fort som möjligt, men den har jag inte!!! Jag måste beställa den och vääänta. Vilken besvikelse. Det är tur jag har lite andra bra böcker på kö som kan underhålla mig under tiden jag väntar.
Handlingen i korthet: Katy är tillfångatagen av myndigheterna, som räknar med att Daemon skall komma efter henne. Under tiden passar de på att göra sjuka tester på henne. Man får som läsare reda på mer vad myndigheten vill med utomjordingarna och hybriderna och man får även reda på vad origins är. Katys och Daemons förhållande stärks och man får lära känna nya spännande karaktärer som verkar komma ha en stor roll i nästa bok.
Vissa bitar av boken är lite väl "cheesy" kan jag tycka... Men men, det andra läser jag med glädje och vissa passager är så spännande att jag sitter och håller andan. Jag sätter fem stjärnor på boken på goodreeds.com.
onsdag 4 mars 2015
ENDGAME, kallelsen, James Fray
Endgame: Kallelsen av James Fray
Ibland lyssnar jag på böcker på Storytel som ett alternativ till att läsa böcker. I deras app såg jag den lysande gula framsidan på Endgame. Framsidan drog mig in och summeringen av boken verkade spännande, helt i min stil.
Några varelser kom för längesedan till jorden och kontrollerade människan. Dessa varelser har nu kommit tillbaka och kräver att tolv ungdomar från tolv uråldriga släkter skall strida mot varandra för sin släkt överlevnad. Alla andra kommer att dö. De ungdomar som skall strida är mellan 13-19 år och har tränats för denna strid i hela sitt liv.
Upplägget känns lite som hungerspelen, men när jag väl läser boken känns inte den parallellen så aktuell längre. Jag tycker fortfarande att själva grundstoryn låter lockande, men jag tycker inte om boken. Den är omständig och krånglig. Ibland är den så överdetaljerad att jag tappar flytet i lyssnandet.
Berättelsen hoppar från flera personers perspektiv och flera olika platser runt om i världen, så det är svårt att hänga med i svängarna. Jag har också svårt för alla kallsinniga ungdomar som skadar och dödar utan problem och jag funderar flera gånger på att avsluta boken innan jag lyssnat klart. Det är inte så troligt att jag kommer läsa kommande böcker i serien.
Tydligen är boken grunden för någon form av realityspel. "Målet är att hitta nyckeln till en glaskista full med guld" (boktipset.se) Ledtrådar till detta spel skall finnas i boken, men eftersom jag lyssnade på boken i Storytel var det inget jag märkte något av.
Kort sagt, det här är ingen bok som rekommenderas till andra att läsa.
Betyg: 2/5
Finns att köpa på bokus, cdon, adlibris
Opal Lux-serien
Opal av Jennifer L. Armentrout
Katy och gänget skall befria fångar hos DOD. Innan de kommer dit är det många problem som skall lösas. Katy och Daemons relation utvecklas. De sörjer sina nära och kära de förlorat och ingenting är enkelt. Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken. Dels för att det blir för mycket "spoilers" och dels för att jag är helt tom i huvudet efter att ha avslutat sista sidan i boken. Det som hänger i medvetandet är slutet.
Vilket slut!!! Det är tur att nästa bok i serien redan finns, för det skulle vara olidligt att behöva vänta på den. Jag måste få veta vad som händer... NUUU!!!
Det finns vissa saker som stör mig i boken. Jag gillar verkligen inte dödandet och att man som läsare lätt kan känna att det är helt ok. Naturligtvis förstår jag att handlingen skulle bli ganska tunn utan dessa händelser som leder fram till dödsfallen. Men jag reflekterar ändå över detta dödande under tiden jag läser. "A life is a life" som Daemon säger.
Det är flera saker som blir hängande i boken, saker jag vill ha svar på, t.ex. försvinnanden och uppdykanden. Dessa svar får jag förmoda kommer i nästa bok. Någon som jag också skulle vilja veta mer om är Dawson, brodern till Dee och Daemon.
Denna bok var lättläst, men inte lika bra som de två första böckerna enligt min mening, den känns lite som en övergångsbok. Men helt klart läsvärd.
Katy och gänget skall befria fångar hos DOD. Innan de kommer dit är det många problem som skall lösas. Katy och Daemons relation utvecklas. De sörjer sina nära och kära de förlorat och ingenting är enkelt. Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken. Dels för att det blir för mycket "spoilers" och dels för att jag är helt tom i huvudet efter att ha avslutat sista sidan i boken. Det som hänger i medvetandet är slutet.
Vilket slut!!! Det är tur att nästa bok i serien redan finns, för det skulle vara olidligt att behöva vänta på den. Jag måste få veta vad som händer... NUUU!!!
Det finns vissa saker som stör mig i boken. Jag gillar verkligen inte dödandet och att man som läsare lätt kan känna att det är helt ok. Naturligtvis förstår jag att handlingen skulle bli ganska tunn utan dessa händelser som leder fram till dödsfallen. Men jag reflekterar ändå över detta dödande under tiden jag läser. "A life is a life" som Daemon säger.
Det är flera saker som blir hängande i boken, saker jag vill ha svar på, t.ex. försvinnanden och uppdykanden. Dessa svar får jag förmoda kommer i nästa bok. Någon som jag också skulle vilja veta mer om är Dawson, brodern till Dee och Daemon.
Denna bok var lättläst, men inte lika bra som de två första böckerna enligt min mening, den känns lite som en övergångsbok. Men helt klart läsvärd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)