Serie: -
Författare: Ann-Helén Laestadius
Utgivningsår: 2016
Förlag: Raben & Sjögren
Sidor/tid: 7 timmar 18 minuter
Genre: Unga vuxna, samtida
Språk: Svenska
Ljudbok
Inläsare: Katarina Cohen
Handling:
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.
LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!
Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.
Snabb sammanfattning av vad jag tyckte:
Den här boken känns äkta på något sätt. Jag är så glad att mina tonårs-år är över sedan länge, för denna boken tog mig tillbaka och visade hur det faktiskt var/är. Inte alltid särskilt kul. Det är tydligt att det är en ungdomsbok med allt vad det innebär. Den handlar om unga ungdomar, den första galna kärleken, men också det kaos som kan bli i kroppen och den där känslan av att inte ses och förstås av vuxna.
Intressant tycker jag det var att få en liten inblick i Kirunas flytt och vad gruvan är och betyder för området. Visst har jag hört om det men Kiruna ligger väldigt långt bort från södra Sverige så man kanske inte sätter sig in i hur det faktiskt påverkar människorna där. Att det kanske inte är så mycket en flytt som att riva och bygga nytt, vilket måste vara väldigt sorgligt för de som bor och växt upp där.
Som alltid var detta en bra bok av Ann-Helén Laestadius, mycket läsvärd.
Du kanske också vill läsa om:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar