Ett eget rum, Virginia Woolf

Titel: Ett eget rum
Serie: -
Författare: Virginia Woolf
Utgivningsår: 1929
Förlag: Modernista
Sidor/tid: 120 sidor
Genre: klassiker
Språk: Svenska

Handling:
En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner. Det revolutionerande med den var tilltalet: Ett eget rum [1929] är skriven av en kvinna för kvinnor. Manliga läsare tvingas läsa med kvinnors ögon, i en invertering av den traditionella manliga blicken. Virginia Woolf blandade historia med berättelse och memoar, i ett satiriskt »Oxbridge«, till en bok som kom att bli en av de mest banbrytande någonsin om kvinnans roll. Denna utgåva av Ett eget rum innehåller även essäerna »Att inte kunna grekiska« och »Hur skall man läsa en bok?«. 

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte

Den här boken var både intressant och rolig om än lite mer trögläst än jag trott och hoppats. Woolfs kommentarer är humoristiska när hon reflekterar över män och kvinnor i relation till litteraturen genom tiderna. Hon funderar över hur män har skrivit böcker om kvinnor i vrede. Hon resonerar om hur kvinnor enbart beskrivits i relation till mannen. Hon berättar om sin nyfikenhet på ett berättande om den vanliga kvinnan, som varken är kurtisan eller har en hund uppe i sin dammiga barm. Hennes "feministiska" tankegångar är intressanta och ger mig lite att fundera på. Det visas på samband och idéer som jag inte tänkt på förut.

Men jag kan inte påstå att det är en njutningsfull läsning. Jag måste tvinga mig att läsa varje ord i långa meningar och fundera över dess betydelse. Språket är jobbigt. För många ord, för att få fram ett enklare budskap. En del håller jag med om, en del inte. Jag förstår att det är viktig litteratur och läsning, men det är inget direkt nöje. Det är väldigt skönt när det är över och jag kan släppa boken för att gå vidare till något mer lättsamt och spännande. Fast jag är så glad att boken är läst och den känns viktig, både idag och som ett historiskt dokument.