Serie: Empyrén #3
Författare: Rebecca Yarros
Utgivningsår: 2025
Förlag: Gondol
Sidor/tid: 25
Genre: Fantasy, Romantasy
Språk: Svenska
Ljudbok
Inläsare: Siham Shurafa
Handling:
Det finns inte längre tid för undervisning och förberedelser på Basgiath. Striden är här, och den hotar att förgöra allt. Men hoten kommer inte bara utifrån – Violet bär på en hemlighet som kan påverka stridens riktning och i en värld där lojalitet är lika sällsynt som fred är det omöjligt att veta vem hon kan lita på.
När Navarre står på randen till kollaps måste Violet ge sig ut på jakt efter räddningen. Där, i främmande land, finns en chans att samla de allierade som kan rädda det hon älskar mest av allt. De behöver kraft och en armé. Och de behöver något som bara Violet kan hitta, men att avslöja vad det är kan kosta henne allt. Och medan stormen rycker närmare står en sak klar: inte alla kommer att överleva.
Snabb sammanfattning av vad jag tyckte:
Boken är väldigt lättlyssnad och trots att jag inte hänger med i alla karaktärer och platser går det rätt bra ändå. Det är lite spännande emellanåt och jag gillar drakarna. Vad jag inte gillar är cliffhangern som avslutar boken, jag gillar heller inte allt ältande av samma känslor och tvivel osv. som utförs av de två huvudkaraktärerna och jag hatar varenda sexscen som skall tryckas in. Sexscenerna är det som får mig att vilja lägga ifrån mig boken istället för att bara spola förbi. De tillför inget till historien och drar inte berättelsen framåt. De finns säkert de som tycker om att läsa sånt, inte jag. Så även om boken slutar helt galet, så får vi se om jag fortsätter när nästa bok kommer ut.
Jag har också lite funderingar över den egentliga handlingen i denna lååånga bok, det känns lite utdraget och som om det inte riktigt händer något, förutom ältandet och förflyttandet mellan olika platser. Jag vet inte riktigt vad boken gick ut på. Cliffhangern som avslutar denna boken känns väldigt lik cliffhangern i förra boken, vilket gör det lite konstigt och galet som om jag kommit igenom alla dessa sidor utan att ha kommit längre. En annan tanke som slår mig när jag lyssnar på boken är karaktärernas svordomar. Här är en egen värld som är uppbyggd med ett eget religiöst system och egna gudar, ändå använder de våra svordomar som refererar till en djävul de inte har och ett helvete de inte har en aning om vad det är. Blir inte sånt lite konstigt? För mig sticker det ut och känns lite slarvigt.
Jag har alltså mycket att gnälla på i den här boken, men den var ändå inte svår eller tung att komma igenom, så trots att jag inte är imponerad lyssnade jag lätt igenom hela boken.
Du kanske också vill läsa om:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar