Paige lever i London år 2059,hon är medlem i ett stort brottssyndikat. Hon är faktiskt betraktad som brottsling bara genom att finnas till, därför att hon har en förmåga som gör att hon har tillgång till "etern". "Etern" beskrivs i bokens egna ordlista som: Andevärlden som klärvojanter har tillgång till. Paige är en drömgångare, vilket är en exklusiv form av gåva, hennes medvetande kan lämna hennes kropp och titta in hos andras medvetanden. Efter att ha råkat döda två av stadens väktare som upptäckt henne, blir hon tillfångatagen , torterad och skickad till en form av läger/stad och hon väljs ut av Väktaren. Han skall träna henne för att se vad hon duger till. Vad Väktaren är exakt, framkommer inte riktigt, men han och hans likar är inte mänskliga.
Jag tycker det är lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här boken. Första gången jag hörde talas om denna var i en tv-intervju med författaren, jag tror det var under bokmässan, och jag kände att den här boken verkar spännande. Jag köpte inte boken då, men har sett den med jämna mellanrum och blivit påmind om att den fanns. Under vårens bokrea såg jag den och köpte den. Jag hade höga förväntningar och tänkte att detta skulle vara ett äventyr av episka mått.
Meeeeen... när jag väl började läsa föll det liksom platt. Trots att jag blivit förvarnad om att den kunde vara lite svårstartad, trodde jag inte att det skulle vara så illa. Det kändes som att boken aldrig kom igång, över halva boken är ett beskrivande och uppbyggande av världen, med alla dess hierarkier, regler och egna ord. Boken är på 480 sidor och det är inte många av dem som driver handlingen framåt, själva grundhändelserna skulle få plats i en mycket tunnare bok. När handlingen väl tog fart avbröts den med jämna mellanrum av beskrivningar eller tillbakablickar, så farten tappades. Det blev inget flyt i läsningen och jag tappade intresset. Det känns inte troligt att jag kommer läsa de sex nästkommande böckerna, vilket är lite tråkigt för själva grundhandlingen i boken är spännande och intressant.
Jag tycker det är lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här boken. Första gången jag hörde talas om denna var i en tv-intervju med författaren, jag tror det var under bokmässan, och jag kände att den här boken verkar spännande. Jag köpte inte boken då, men har sett den med jämna mellanrum och blivit påmind om att den fanns. Under vårens bokrea såg jag den och köpte den. Jag hade höga förväntningar och tänkte att detta skulle vara ett äventyr av episka mått.
Meeeeen... när jag väl började läsa föll det liksom platt. Trots att jag blivit förvarnad om att den kunde vara lite svårstartad, trodde jag inte att det skulle vara så illa. Det kändes som att boken aldrig kom igång, över halva boken är ett beskrivande och uppbyggande av världen, med alla dess hierarkier, regler och egna ord. Boken är på 480 sidor och det är inte många av dem som driver handlingen framåt, själva grundhändelserna skulle få plats i en mycket tunnare bok. När handlingen väl tog fart avbröts den med jämna mellanrum av beskrivningar eller tillbakablickar, så farten tappades. Det blev inget flyt i läsningen och jag tappade intresset. Det känns inte troligt att jag kommer läsa de sex nästkommande böckerna, vilket är lite tråkigt för själva grundhandlingen i boken är spännande och intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar