På biblioteket lånade jag även Flugornas herre av William Golding. Den skall ju vara lite av en klassiker som man skall ha läst. Jag har inte läst den innan och inte sett filmen, men tänkte att det här kan vara en bok för mig.
Det var INTE en bok för mig. När jag läser vill jag sugas in i en bok och underhållas. Jag läser för att må bra och vara i en annan verklighet en stund. Missförstå mig inte, jag klarar lite våldsamheter och spänning, men inte ren och skär mänsklig ondska.
Denna boken får mig att må dåligt. Ett plan med ett gäng pojkar kraschar på en öde ö. Många av dem reagerar med en lyckokänsla över att vara fria. Bara det känns lite konstigt.
Snart börjar problemen med gruppbildningar och vem som skall vara ledare och vad som skall göras.
Jag blir arg och irriterad. Pojkarna som det berättas om är själviska, mobbare och översittare. De drar sig inte ens för mord.
Jag kan förstå att boken går att läsa för att sedan diskutera gruppsykologi eller jämföra med olika situationer i livet, men som underhållning läsning. Nej, tack! Har en dålig eftersmak och måste hitta något att väga upp det med. Dags att leta ny bok att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar