Studie i mänskligt beteende, Lena Andersson

Titel: Studie i mänskligt beteende
Serie: -
Författare: Lena Andersson
Utgivningsår: 2023
Förlag: Bolaget Polaris
Sidor/tid: 6 timmar 9 minuter
Genre: Fiction, Short storys
Språk: Svenska

Ljudbok
Inläsare: Angela Kovacs

Handling:

Nominerad till Augustpriset 2023.

I Studie i mänskligt beteende, en samling sammanhängande berättelser, skildras kvinnor som försöker stå ut i sina kroppar och begripa hur man ska leva. De heter Amanda, Annie, Ellinor, Eva, Jenny, Liselotte, Malin, Matilda, Märta, Olga, Rawia, Ruta, Simone, Caroline och Karolina. De betraktar varandra och betraktas, längtar och hoppas. De lyssnar noga av det som inte sägs medan de försöker förstå det som sägs. De är människor som vill ha kontakt till varje pris men aldrig riktigt orkar med den.

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte:

Det här var det sämsta jag läst i år, eller för de som gillar denna typ av böcker så är den säkert bra skriven. Men för mig är den här typen av berättelse dödens tråkigt. Det handlar om mänskliga relationer på ett så deprimerande sätt, här är det kvinnor som många gånger är pretentiösa, självrättfärdiga, har en massa åsikter om hur saker skall vara och är ganska otrevliga och utan empati. 

Jag älskar språk och formuleringar, men ibland i vissa böcker känns det som språket används som ett sätt att bevisa att man är bättre än andra. Man använder ord, inte för att berätta något utan för att det skall vara fint och kulturellt. Jag säger inte att författaren har det som avsikt, men jag får den känslan när jag läser. Det kan finnas ett syfte det med, men så underhållande att läsa blir det inte för mig. Jag vill oftast att det jag läser skall ha mer fokus på en bra spännande story än att det skall vara fint och högaktat av kulturella analyserande människor. (Har jag sagt att jag har väldigt svårt för dikter?) Det finns förstås de som kan kombinera bra historier med ett vackert språk och där är det Tove Jansson som jag kommer att tänka på. 

Den här boken får mig att må dåligt när jag lyssnar. Dels för att jag plågar mig igenom lyssningen då det hela är totalt ointressant för mig och dels för att det är så deprimerande och ångestfyllt. 

Jag visste nästan från början att det här inte var en bok för mig, men den skall diskuteras i en läs-grupp så det var bara att ta sig igenom den. Trots sina korta 6 timmar kändes den längre än mina över 20 timmars fantasyböcker. Kort sagt, det här var inte en bok för mig.  

Du kanske också vill läsa om:

Rooney Sally Normala människor