Originaltitel: L'amica geniale
Serie: Neapelkvarteten
Författare: Elena Ferrante
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Sidor/tid: 335 sidor, 12 timmar 15 minuter
Genre: Historisk roman, Italien, uppväxtskilldring
Språk: Svenska
Ljudbok
Inläsare: Odile Nunes
Handling:
I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.
Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.
Mina tankar:
Den här boken läste jag för en bokcirkels skull. Jag skulle nog aldrig valt den själv, ens om någon rekommenderade den till mig. Den ser tråkig ut och har blivit hyllad bland "fin-kritiker", det brukar sällan vara något jag gillar att läsa. Men att läsa för att sedan diskutera är ju alltid kul, så ville jag vara med var det bara att sätta igång att läsa (mest lyssna i mitt fall).
Det är en herrans massa karaktärer som jag blandar ihop ända fram till slutet. Som tur är finns en förteckning på familjerna i början på boken som jag hela tiden får återgå till för att förstå vem som är vem. De två vännerna är dock så olika att det utan problem går att hålla ordning på dem. De växer upp och i första boken får vi hänga med dem tills ca 16 års ålder.
Kulissen är ett ganska fattigt kvarter i Neapel. För mig är det lite svårt att måla upp hur det ser ut, men där är ett hårt klimat med en vardag som kantas av våld mot alla som inte passar sig. Inom familjen, utanför familjen, mot kvinnor, barn och män, ingen diskriminering när det gäller vem som får stryk. Allt löses med knytnävarna, vilket ger en ganska dyster läsning egentligen och jag känner ofta en ilska över situationen. Det i sig innebär ju att läsningen faktiskt engagerar mig en aning.
Första halvan av boken tycker jag är rätt seg, det händer inte så mycket och jag har svårt att följa med i handlingen. Andra hälften tar det sig dock och jag känner att det blir lite intressant. När Lila och Elena blir tonåringar och börjar se lite utanför sig själva och reflektera över hur saker är, går läsningen lättare. Dock blir deras tävlingslystnad gentemot varandra ganska tröttsamt. Jag skulle inte kalla det de har vänskap, det är mer en ohälsosam rivalitet som driver dem till och från varandra.
Men tillslut känns det hela som en helt ok läsning ändå. Jag har fortfarande inte bestämt ifall jag vill ge mig på resten av serien, lite nyfiken är jag, men jag vet inte om det är tillräckligt. Tiden får utvisa...
Min fantastiska väninna är en uppväxtskilldring i ett fattigt kvarter i Neapel. Två tjejer som växer upp och blir det en rätt ok läsning efter ett tag.
Betyg: 3/5
Går att köpa på cdon.com, Adlibris.com, Bokus.com
