Mina skrivna ord uppmanar oss idag att tipsa om tre böcker under temat:
Barn på omslaget.
Jag trodde att detta skulle vara ett enkelt uppdrag, men om jag inte ville ta rena barnböcker så var det lite mer utmanande än väntat mig. Men här är tre böcker jag varmt kan rekommendera och de har alla barn på omslaget.
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, Ransom RiggsDe här böckerna var väldigt hypade ett tag och jag var som vanligt sen med att läsa dem. Eller ja, jag läste bara första boken och var ganska nöjd där. Jag tyckte den var bra och de annorlunda svartvita fotona gjorde sitt, men jag kände mig inte motiverad att läsa mer av samma. De följer ändå en viss mall för ungdomsböcker som jag hade läst ganska mycket av just då. Jag tror jag har sett filmen, men kan inte minnas den.
En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.
Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.
Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.
De femtiotalet högst egendomliga vintagefotografier som finns insprängda i texten ger en extra kuslig dimension till berättelsen och gör Miss Peregrines hem för besynnerliga barn till en nervkittlande skräcksaga som kryper in under skinnet och stannar där - länge.
Anne på Grönkulla. L.M MontgomeryBerättelsen om Anne på Grönkulla har så mycket nostalgi med sig och är en mysig men känslomässig berättelse som jag har starka känslor för. Det har ju kommit en relativt ny serie om Anne (kan det vara på Netflix?) men den kan jag inte se. Jag vill inte förstöra bilden av Anne från den gamla serien och den jag har från boken. Jag kan också känna igen mig själv i Anne när hon använder fantasin och lever sig in i saker som egentligen bara finns i hennes huvud. Fast hon är betydligt mer poetiskt lagd än vad jag någonsin varit.
När elvaåriga Anne kommer till Grönkulla vill hennes fosterföräldrar först skicka tillbaka henne. Inte nog med att hon pratar för mycket och gärna drömmer sig bort hon är ju inte alls den pojke de egentligen skulle ha för att hjälpa till på gården!
Det blir inte heller bättre när Anne färgar sitt vackra röda hår grönt, eller när hon råkar bjuda sin vän Diana på vinbärsvin i stället för hallonsaft.
Men trots alla missförstånd och misstag vinner den egensinniga och charmiga Anne snart omgivningens hjärtan. Och för henne själv blir livet mycket mer än hon någonsin kunnat drömma om.
Institutet, Stephen KingFrån idyll på landet till något helt annat. Jag gillar oftast inte det jag läser av Stephen King, ibland är han bara för sjuk och obehaglig, men den här boken var riktigt bra. Så bra att jag ger mig på Kings böcker igen och igen för att hitta något lika bra. Det var otroligt spännande att läsa om institutet och barnen som är där och trots att boken är tjock var det inga problem att läsa igenom den. Jag tycker det är konstigt att den inte syns mer.
Luke Ellis har alltid vetat att han är speciell. Det är inte bara hans extrema begåvning, det är också den märkliga påverkan han har på sin omgivning varje gång han blir riktigt upprörd. Ett glas som spricker i tusen bitar utan att någon rört det, en tallrik som faller ner och krossas mot golvet. Det Luke inte vet är att någon haft ögonen på honom och hans svårförklarliga talang länge. En natt blir han kidnappad och flugen till en plats belägen djupt inne i skogarna i Maine: Institutet. Där utnyttjas tillfångatagna barn med ovanliga förmågor som brickor i ett farligt globalt spel. ”Institutet” har känslan av en klassisk King, och anspelar samtidigt på dagens nyhetsrubriker och våra ännu mörkare rädslor inför framtiden.
Man ska nog akta sig för att se filmer baserade på böcker man gillar.
SvaraRaderaLucy Maud Montgomery har ju berättat att hon grät av ilska och förödmjukelse sedan hon sett filmen man gjort om Anne.
Margaretha
Anne i Grönkulla har jag sett filmatiserad, böcker skaffade jag som vuxen.
SvaraRaderahar inte läst något av Ransom Riggs men tänkt att jag skulle göra det någon gång. Anne på Grönkulla har jag läst i olika omgångar. tror att fröken läste högt för oss i syslöjden
SvaraRaderaJag har faktiskt läst alla tre 🙂 Hade inte en tanke på Kings bok. Försöker ju få med någon av hans böcker så ofta jag kan.
SvaraRaderaAnne på Grönkulla läste jag när jag växte upp och jag tyckte nog att den var ganska bra. Jag tror att jag läste någon fortsättningsskola också.
SvaraRaderaInstitutet blir jag sugen på! Gillade Mrs Pellegrines… / Maria Bokologen
SvaraRadera