Som man sår, Hans Rosenfeldt & Michael Hjorth

Titel: Som man sår
Serie: Sebastian Bergman #7
Författare: Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Sidor/tid: 14 timmar 14 minuter
Genre: Kriminalroman
Språk: Svenska

Ljudbok
Inläsare: Niklas Falk

Handling:
Sebastian Bergman och kollegerna på Riksmord är tillbaka med besked! Som man sår, Hjorth/Rosenfeldts sjunde bok, utspelar sig tre år efter händelserna i En högre rättvisa.

Tre år har gått. Vanja Lithner har tagit över Riksmord och det nya teamets första uppdrag blir att hitta och stoppa en prickskytt som efter tre mord på bara några få dagar satt skräck i Karlshamn. Det finns inga ledtrådar, inga vittnen och offren verkar slumpvis utvalda. Alla i staden är alltså potentiella måltavlor.

Sebastian Bergman har valt en lugnare tillvaro sedan han blivit morfar och arbetar som psykolog och terapeut på deltid. När han en dag kontaktas av en man som behöver hjälp med att bearbeta sina upplevelser i samband med tsunamin 2004, då Sebastian själv förlorade fru och dotter, vänds allt uppochner.

Billy ska bli pappa och bestämmer sig för att han aldrig mer ska bejaka sin mörka, hemliga drift. Men det förflutna gör sig påmint. Frågan är hur långt Billy är villig att gå för att inte bli avslöjad.

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte

Det var underbart att få lyssna på denna. Karaktärer man känner igen, spännande handling och Hjorth och Rosenfeldts fantastiska berättande. Jag gillar verkligen sättet de skriver. Härligt genomtänkt språk som ger mig som läsare en känsla av att vara med. 

Jag var i stort sett fast från första sidan och även om jag inte följer den här serien för de spännande kriminalfallen som Riksmord skall lösa, var det spännande att få vara med under detta fall. Men mest tycker jag ju om att läsa om karaktärerna. Jag skulle inte vilja känna någon av dem i verkligheten, men i bokform är de perfekta. Det märks att det börjar dra ihop sig till final och många av karaktärerna och deras relationer sätts på sin spets. 

Av de senare böckerna i serien är detta nog den bästa. Jag kan inte riktigt jämföra med de första då jag tyvärr har glömt mycket av dem. Jag vet bara att jag uppskattade dem riktigt mycket och att de har sin givna plats i hyllan. Den här serien har jag också prackat på fler än vad jag vill erkänna. Delad glädje är dubbel glädje, eller hur. Iallafall, Kanonbok i kanonserie om kanonkaraktärer. Det är så här jag vill ha mina krimromaner.