Sunrise on the reaping, Suzanne Collins

Titel: Sunrise on the Reaping
Serie: Hungerspelen 0,5
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2025
Förlag: Storyside
Sidor/tid: 14 timmar 21 minuter
Genre: Dystopi, Sci-fi
Språk: Svenska

Ljudbok
Inläsare: Martin Wallström

Handling:

När solen går upp på slåtterdagen för 50-årsjubileet av Hungerspelen sprider sig oron och skräcken i distrikten. För att fira jubileet kommer fyra ungdomar istället för två i varje distrikt skickas till arenan för att strida på liv och död.

I distrikt 12 gör sig Haymitch Abernathy redo för att gå till torget och ceremonin. Han försöker att inte tänka så mycket på risken att hans namn ska ropas upp. När det här är över ska han njuta av en ledig dag tillsammans med vänner och den han älskar. Men så ropas just hans namn upp och alla drömmar brister. Haymitch förstår också snart att oddsen inte alls kommer att vara på hans sida i spelet ... Vad finns det kvar att kämpa för om du redan har mist allt du älskar och bryr dig om?

Sunrise on the Reaping utspelar sig 24 år före Katniss' och Peetas omgång av spelen. Nu får vi äntligen veta vad deras handledare Haymitch gjorde för att överleva ...

Snabb sammanfattning av vad jag tyckte:

Den här boken har jag längtat efter. Boken om President Snows hungerspel, Balladen om Sångfåglar och ormar, var jag inte lika pepp på. Det var kul att vara tillbaka i den världen, men jag ville inte ha sympatier för Snow, även om det var lite intressant att se hur hans huvud fungerade. 

Denna däremot om Haymitchs ungdom och hungerspel, det var jag väldigt nyfiken på. I originaltrilogin får man inte veta så mycket om Haymitch, men han är en intressant karaktär som jag gillar, så denna boken ger mig så mycket och jag älskar det. Inte helt utan förbehåll, men det är Haymitch och han har bara vuxit som karaktär. Det är brutalt, och hjärteknipande men vilket hungerspel är inte det.

Mina förbehåll är kärlekshistorien som ibland känns överdriven och man känner inte riktigt igen Haymitch till en början och upprepandet av namnet Lenore Dove hela tiden irriterar mig av någon anledning. Ibland känns historien lite tillrättalagt med karaktärer från första trilogin, men det är ju kära återseenden så det kan jag blunda för. Sen har vi det här med alla dikter och sånger, ni får ursäkta men de känns lite tradiga, men har kanske sin plats... kanske. Slutet måste jag läsa om i en fysisk bok för där fattade jag inte deras plats. 

Men i stort sett är jag överlycklig över denna boken och ser med glädje fram emot att se filmen när den kommer ut (ev. i slutet av 2025)

Du kanske också vill läsa om:

Collins Suzanne Balladen om Sångfåglar och Ormar (Hungergames #0) 

Collins Suzanne Hungerspelen (Hungerspelen #1) 

Collins Suzanne Fatta eld (Hungerspelen #2) 

Collins Suzanne Revolt (Hungerspelen #3)